Fy helskotta

Gick och lade mig tidigt igår kväll. Men fy sjutton vilken kväll och natt. Jag brukar ju råka ut för sömnparalyser då och då, haft det i ganska så många år. Min första hade jag när jag var liten och jag minns precis allt. Iaf så var det längesedan jag blev så rädd som jag vart denna gång. Det är ju alltid (för mig) någon form utav ont väsen/vålnad som kommer hit. Och denna gång trodde jag att jag skulle avlida när jag blev “attackerad”… så vidrigt är det. Man blir attackerad och samtidigt är man helt förlamad och kan inte göra något åt saken. Hamnade i flera stycken under kvällen/natten. Man kan skratta åt det efteråt, men just då och sedan hela natten med rädslan för att “komma tillbaka dit” är vidrig.

Ska ta en mugg kaffe och en smörgås. Regnet öser ned så det blir en innedag, ska se en barnfilm med småttingarna och måla en massa små naglar efter jag fixat lite som ska fixas. Såg förresten Alice in Wonderland nyligen, rekommenderas! Den var välgjord och fin tycker jag. 🙂

<

p style=”text-align:center;”>[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=DS954rBoZQ8&w=425&h=350]

Det här inlägget postades i Vardag. Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Fy helskotta

  1. marina skriver:

    tycker du? jag tyckte inte alls om den filmen :p
    vad läskigt det lät med sömnparalyser=(=(

  2. Camilla skriver:

    Hej! Vad jobbigt det verkar? Vad är exakt sömnparalyser?

    Hur gammal var du när det startade?

    Du förstår min son har haft två gånger nu sen han var blev 2½ år då han vaknar och skriker att jag ska ta bort “den”. Han gråter inte utan det är ren och skär rädsla. Det lugnar sig efter ett tag och han kryper tätt in till mig och jag får verkligen krama om honom ordentligt. Du vet så där när man tar armarna runt ett och ett halvt varv nästan ha ha ha.

    Första gången höll i från 23.00 till 02.00 då han stirrade på nått och var rädd. Sen lyfte han på täcket och blev livrädd då med, spindlar eller nått. Andra gången gick över på några minuter. Då var det bara “spindlar under täcket ” och inget annat. Nattskräck kallar endel det. Blev nyfiken nu när du skrev om det bara.

    Förövrigt ser vi aldrig på hemska filmer (jag klarar det inte) så han kan inte ha sett nått där. Han är en lugn och trygg kille på dagarna.

    Skulle vara jätte snällt om du ville berätta vad sömnparalyser är : )

    Kram Camilla

    • admin skriver:

      Camilla –
      Du kan läsa mer här http://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%B6mnparalys Men det är rätt vanligt, och himla obehagligt speciellt när det är hallucinationer inblandade.
      http://technicolorblog.blogspot.com/2009/09/ghost-in-machine-3-somnparalys.html Jag var väl runt 10 år när jag var med om det första gången, sedan i vuxen ålder har jag haft så rätt mycket, det kommer ofta i perioder speciellt värre kan det bli om jag sovit dåligt dagarna innan.
      Här hittade jag en till sida där man kan se en video som exempel på hur det kan vara. 🙂
      http://blog.aggeman.se/2008/06/ett_bra_exempel_pa_somnparalys.html
      Alla gånger jag har det är det något ondskefullt och en väldigt hotfull känsla där jag vet att “det mörka” tänker försöka ta livet av mig.

      Låter som ditt barn har nattskräck, läs de länkar som jag fick under inlägget innan. Det var många som hade barn som upplever samma sak. Inget av våra barn har haft nattskräck. Det är Freya då som haft vad jag TROR kan vara det 2-3 gånger. Freya är ett väldigt lugnt barn, hon somnar snabbt utan att hon protesterar och vill vara vaken osv. Hon ser på tv men det är bara svtB. Men det verkar ju också vara en vanlig grej som många barn upp lever någon gång ibland (eller ofta)
      Kram

  3. Monica skriver:

    Sophie helt ärligt var jag med om samma vid flera tillfällen..Låter säkert 100% puckat men jag har bett om blodets beskydd..o de har hjälpt..Har även sett räliga saker som försvunnit då..de finns andemakter både av ondo o goda…
    Du behöver ju inte godkänna denna kommentaren om de känns mysko men ville skriva de ändå för du är en fin vän o jag vill dig gott o dela med mig av de jag tror på o har märkt hjälpt..Jag har även sprungit upp i sömnen o trott mig vara attackerad o en gång föll jag så illa att jag krossade min stortå o fick operera den o ha stift o ta ben från hälen o bygga upp den med(samma vecka vi gifte oss)kram

    • admin skriver:

      Monica – Ja det är helt vidrigt när det händer haha fy fan jag har trott många gånger att jag ska avlida helt enkelt… min bror har ofta så han också, speciellt om kroppen är trött och man sovit dåligt osv. Min mamma brukar också få så. För mig är det i stort nästan alltid samma sak. Det är alltid någon ond som kommer. Oftast ligger jag ju i sängen och ser den/det onda komma emot mig, ibland sätter den sig på mig och jag är paralyserad, ibland far den emot mig med världens fart. Ibland kommer den smygandes som en stor mörk ond skugga (jättejobbigt för psyket) att bara ligga där och se hur den närmar sig. Jag är jättemedveten om när jag är i det tillståndet och jag gör ALLT för att fånga Johans uppmärksamhet så han kan väcka liv i mig haha… men ibland lyckas jag inte få han att märka något. Jag kan lyckas göra konstiga ljud och då fattar han direkt vad som händer. Igår så lyckades jag inte, jag trodde hela tiden att jag skickat ett sms (hahaha) och bett han låsa dörren (visste att den/det där onda skulle ta den vägen in sen komma upp för trappen in till mig) men sedan spelades allt om igen och igen varje gång jag höll på att somna… till slut lyckades jag vakna och då ringde jag till Johans mob så han kom upp i sovrummet (han var nere och tittade på tv) så då fick han ligga och hålla om mig så han skulle märka om det vart sådär igen, annars kunde jag inte våga sova. Haha låter ju helt stört, men jag är säker på att de som är med om samma sak vet precis vad jag menar. Är ju som att bli påhälsad av satan om man säger så.
      Googla på sömnparalys så kan du läsa mera, inte så ovanligt. Kram

  4. Malin skriver:

    uuusch va Otäckt!!!! 🙁 skulle nog avlida av ren skräck!!! :/
    jag kan hallucinera när jag sover.. du vet precis innan man vaknar så att man tror att man är vaken fast man egentligen sover.. var värst när jag var gravid.. hörde ofta att det ringde på ytterdörren, knackade på vår sovrumsdörr.. att någon viskade “Maaalinnn!” i örat på mig… osv..
    hjärtat slog bra hårt då vill jag lova när man vaknade med ett ryck!
    men att bli attackerad sådär.. USCH säger jag! då hade nog mitt hjärta hoppat ut ur munnen på mig…

  5. Sarah skriver:

    Fan vad läskigt det där verkar..=( Måste vara jobbigt. Är du sovande när det händer varje gång? Låter jättejobbigt för dig. Du får trösta dig med att monster bara finns på film..;-)
    Finns det nåt man kan göra för att undvika sömnparalyser?

    Kram!

    • admin skriver:

      Sarah – Ja man blir livrädd. Ja det blir så precis när jag ska somna liksom, när jag gått och lagt mig… så folk tror ju att man sover. Finns nog inget man kan göra mer än att vänta tills man vaknar till liv. *s* Jag har dock lärt mig att göra ljud så Johan kommer och väcker mig haha. Han vet alltid vad som ska göras när jag gör mina ljud. Haha. 🙂 Man kan ju inte röra sig eller prata osv så då har jag lärt mig när det blir så att andas in så högt jag bara kan, det är det enda ljudet jag kan göra då. Låter ju helstört jag vet hahaha… 🙂 Men då väcker han upp mig så jag kommer ur det där tillståndet. 🙂 Man vaknar ju av sig själv efter ett tag annars men jag kan lova att det är inte värt att vänta på det, iaf inte när man alltid får “påhälsning” av den jag får påhälsning utav. Då vill man bara vakna.

  6. Anna skriver:

    Men fy vad otäckt det där lät! jag skull nog dö på kuppen, är livrädd för altt som är onaturligt! kram

  7. Monica skriver:

    Um precis så är de..En gång svävade jag ovanför mig själv o jag trodde jag var död…Länge sedan jag hade de så..när du nu beskriver de så minns jag så väl..
    Vet inte om de är stress o nån sorts ångest oxå över de hela??
    Jag har även fått panikångetsattacker dagtid..En gång satt jag på badet med min son(simskola)o så började allt rusa, puls o hjärta helt plötsligt bara..Allt blev svart o jag trodde jag dog..Efter ett tag fick jag gå upp o så in på toan o ringa min man,men han behövde aldrig komma för de lugnade de ner sig..Jisses vad rädd man blir..Usch..hoppas du slipper detta nåt mer..Jag ska faktiskt goggla de nu o se..KRAM

  8. Madde skriver:

    Hum undra om det är de jag har. Jag brukar liksom befinna mig i ett stadium när jag inte kan vakna, jag vet liksom att jag drömmer men drömmen hindrar mig från att vakna typ, känns som jag är fångad. Oftast händer de om jag tex somnar en stund på dagen. Kan få för mig att ytterdörren är vidöppen och sånt och att någon kommer in och försöker döda mig typ. Är de liknade? Alltså man kan inte röra sig det är som någon håller fast en med typ rep eller liknade.

  9. sarah/jigartala skriver:

    Usch det låter fruktansvärt, som en mardröm. Kan man inte göra ngt åt det?. Hoppas du mår bättre snart i alla fall…Kram

    • admin skriver:

      sarah – Tack tjejen! Nej det finns inget man kan göra, endel har så ofta hela livet medans endel slipper helt och hållet. Vissa har bara någon gång osv. Nu har jag ju haft så så himla länge och mycket så man lär sig att det inte är “farligt” eller vad man ska säga.. men det är lika vidrigt varje gång dock. Kram

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.