Posts Tagged ‘värkstimulerande’

Hur kroppens egna hormoner påverkas utav syntocinon

En så bra text om värkstimulerande, måste dela med mig utav den för den är så bra. Det är Xana De Silva som skrivit detta. Jag tycker sånt här är väldigt intressant.

”Oxytocin är ett förlossningshormon och Syntocinon är ett läkemedel med artificiellt oxytocin (även kallat värkstimulerande dropp). Men syntocinon fungerar inte som oxytocin!
Oxytocin har en pulserande utsöndring, vilket gör att kroppen får en paus emellanåt och kroppen kan styra hur starka värkarna blir utefter livmoderns ork och bebisen mående. Syntocinon ges kontinuerligt vilket gör att värkarna kan bli längre och starkare än bebisen eller moderkakan klarar av vilket leder till att bebisen kan få mindre syre.

Syntocinon blockerar endorfiner, som är kroppens eget morfin. Vid ett naturligt förlopp så utsöndras endorfiner i respons till värkarna (smärta) och oxytocinutsöndringen.

Vid en naturlig förlossning, utsöndrar kroppen extra höga doser av oxytocin under krystningen så att barnet drivs ut snabbare och lättare. Detta kallas för “Fetal ejection reflex”. Syntocinon ökar inte i dos för att mamman krystar (utan endast om dropphastigheten ökas) och ger inte fetal ejection reflex.

Oxytocin är välkänd som kärleks- och anknytningshormonet och hjälper med anknytning mellan mor och barn direkt efter förlossningen. Syntocinon ger ingen anknytning- eller kärleksupplevelse, och samtidigt blockerar syntocinonet oxytocinet vilket innebär att anknytningsprocessen kan störas.
Syntocinon gör att man behöver övervaka mera med CTG eller skalpelektrod, risken att bebisen blir stressad ökar, vilket leder till att risken för akut kejsarsnitt och sugklocka ökar.

Din kropps eget oxytocin är överlägset syntocinon (värkstimulerande dropp) på många sätt. Det finns flera sätt att öka oxytocinet, exempelvis hud-mot-hud kontakt, massage/beröring, värme, amning, bröststimulering, bad/dusch, akupunktur, sterila kvaddlar, spikmatta, TENS, andningstekniker, musik man gillar, aromaterapi och avslappningstekniker. Att ha en doula under förlossningen ökar också oxytocinet!
Oxytocinet blockeras av stress, rädsla och stresshormoner, så ha en så lugn miljö omkring dig som möjligt och personer som får dig att känna dig trygg. Kom ihåg – om man har för lågt oxytocin/värksvaghet så finns det en anledning och det är inte att det är något fel på dig eller din kropp! Det är istället att det är fel på miljön, stödet eller förutsättningarna som du förväntas föda i. Lösningen på för lågt oxytocin/värksvaghet är inte att börja med syntocinon! I första hand behöver man rätta det som är fel! Lös problemet! Byt barnmorska. Prata om dina rädslor och det du funderar på. Vad kan du göra för att känna dig mindre stressad och ta bort stressmoment? Ät och drick! Om du inte får tillräckligt med stöd så ring till en vän/släkting/doula och be att de kommer och stöttar dig. Använd teknikerna som ökar oxytocinet.
Syntocinon bör vara ett sistahandsalternativ, inte ett förstahandsval!

Om du under förlossningen erbjuds syntocinon, så fråga om det görs av någon medicinsk anledning och i så fall vilken! Ofta ges värkstimulerande dropp för att förlossningen ska gå snabbare, utan medicinsk anledning. Kanske är barnmorskan otålig eller stressade för att avdelningen har högt tryck? Kanske tycker barnmorskan att kvinnan blir för trött om förlossningen pågår länge till? (Då kan kvinnan istället få hjälp att sova och vila mellan värkarna. Kanske ett varmt bad är lämpligt?) Om man får en epidural så blockerar det kroppens eget oxytocin och endorfiner, vilket ofta leder till att man behöver syntocinon.

Detta pratade vi om på utbildningen också då en barnmorska föreläste. Tycker att Xana De Silvas text är otroligt bra! Visst kan det givetvis finnas medicinska anledningar, och då är det jättebra att syntocinon finns! MEN syntocinon överanvänds något så otroligt mycket i fel syfte många, många gånger. Jag var med om det under min första förlossning, överstimulering, vilket slutade med en hög sugklocka pga hotande asfyxi och ett väldigt otrevligt sett att födas (och föda) på. En komplikation som blev utav syntocinon enligt min journal.

Här finns en bra artikel om detta som en barnmorska skrivit.

Studier visar även att syntocinon/pitocin ökar risken för gulsot hos barnet.

Ur Ingela Wiklunds artikel om skadliga rutiner inom förlossningsvården som var med i Dagens medicin.

”Rutinmässig användning av livmodersammandragande läkemedel efter förlossningen. Studier har visat att denna rutin minskar blödningsmängden med drygt 125 ml. Är det en kliniskt relevant skillnad som motiverar att Sverige rutinmässigt ger detta preparat till mer än 100 000 kvinnor/år?”

Från Fb Doulan

”Risk för kvarhållen moderkaka är större när livmodersammandragande medel (syntocinon) ges innan moderkakan har fötts fram. Enligt Michel Odent började problemen med kvarhållen moderkaka när livmodersammandragande medel infördes som rutin inom förlossningsvården. När det ges så fort barnet har fötts kan livmoderhalsen dra ihop sig och “stängas till” innan moderkakan kommit ut, och mamman måste sövas för att få den uttagen ”för hand”. Om mamma och barn bara får bonda ifred och börja amma, utan att någon är där och stör, så frigörs kroppens eget oxytocin, vilket gör att livmodern drar ihop sig på naturligt sätt och blödningsrisken minimeras.
Värkstimulerande dropp under förlossningen hämmar tyvärr också kroppens eget oxytocin och därmed förmågan att stöta ut moderkakan/minimera blödning. Naturligtvis är det jättebra att det finns livmodersammandragande medel OM det skulle behövas, alltså om mamman börjar blöda mer än normalt, men det är inte bra att det ges på rutin INNAN moderkakan fötts.
En annan riskfaktor för kvarhållande moderkaka/stor blödning är tidig avnavling, dvs om man klipper navelsträngen direkt efter barnets födelse, för då blir det mer blod i moderkakan, den blir hårdare, får svårare att lossna från livmodern och livmodern får svårare att dra ihop sig när moderkakan är stor och hård.”

Som doulan Rannveig skrev:

”Att använda livmodersammandragande spruta efter förlossningen kan vara det som orsakar blödningen. Att tvinga livmodern att dra ihop sig när moderkakan inte är redo kan stänga cervix så moderkakan inte kan ta sig ut. Och att klampa navelsträngen direkt samt ge livmodersammandragande gör att moderkakan är tjock och mindre flexibel och det i sig kan göra det svårare att få moderkakan ut.
Varför vill endel barnmorskor ha moderkakan ut inom 10 minuter när PM säger att det är OK att den får ta en timme på sig så länge ingen stor blödning uppstår?”

(Efter vår 8:e förlossning tackade jag nej till injektionen, ville inte ta den på rutin utan endast om det skulle behövas. Den förlossningen blödde jag nästan ingenting under och efteråt, blödde minst av alla 8 gånger. Livmodern drog ihop sig snabbt och fint av sig själv, dessutom utan de hemska eftervärkar som värkstimulerande oftast skapar. Hade inga onda eftervärkar alls denna gång. Moderkakan kom ut snabbt och fint efter drygt 10 minuter. Dessutom slapp mina egna hormoner störas utav syntocinon.

”Många rutiner i svensk förlossningsvård, som att ta prov från nyföddas navelsträng samt ge livmodersammandragande läkemedel till nyförlösta mödrar, är onödiga och ibland direkt skadliga, skriver Ingela Wiklund.

”Choosing Wisley” är en amerikansk kampanj för att motverka överdiagnostik och överbehandling i vården. I svensk förlossnings- och BB-vård behöver vi definitivt sluta med att behandla och diagnostisera ”för säkerhets skull”.

Allmänhetens tilltro till vården bygger på att vården ges efter mest aktuell kunskap och anpassas efter individuella behov. Screening och generella PM för behandling och övervakning ökar mer och mer inom förlossnings- och BB-vården. Vi blir allt räddare för att missa något och rädslan styr vården till att bli anpassad efter generella behov mer än efter individuella.

Denna strategi leder också till ökade kostnader i vården. Att det finns kommersiella intressen av att vården screenar och behandlar allt fler barn och vuxna bryr vi oss inte mycket om. När någon ifrågasätter om alla rutiner vi har inom förlossningsvården är nödvändiga försvaras det ofta med att vi i Sverige har den lägsta barna- och mödradödligheten i världen tack vare modern övervakning, behandling och vård.
Men är det verkligen den screening och behandling som bidrar mest till förbättrad hälsa i samband med graviditet och förlossning eller är det så att den svenska populationen i grunden är friskare jämfört med andra länder?

Inom förlossningsvården har ett ökat fokus på att finna sjukdomar hos de nyfödda barnen samt vidgade behandlingsindikationer lett till fler och fler provtagningar och undersökningar på nyfödda.
Vi behandlar ofta kvinnor och barn ”för säkerhets skull”. Det finns en risk att screening, när den kommer att omfatta allt fler sjukdomar, i förlängningen kommer att minska människors tilltro till den egna förmågan att uppfatta tecken på sjukdom.

Skrämmande sällan bryr sig förlossningsvård, inkluderat BB-vård, om vad evidensbaserade vetenskapliga studier publicerade i Cochrane och andra databaser kommit fram till. Man fortsätter sitt eget ”race” därför att man tycker att man har klinisk erfarenhet som är tillräckligt stark för att ignorera vetenskapen. Det behövs helt klart en större transparens mellan forskning och kliniskt arbete inom vården.

Ett annat problem som hör samman med över-diagnostik och överbehandling är ”kliniskt jäv” bland experter. När experter, som läkare, barnmorskor, sjuksköterskor och andra, har uppdrag som sakkunniga inom kommun, landsting och stat företräder de ofta sig själva och sin nisch av vården och mycket sällan finns ett övergripande helhetsperspektiv.

Man är så rädd för ett minskat inflytande inom sitt specialistområde att man inte ens vill delta i en debatt om vad som är rimligt att göra inom vården på ett övergripande plan. Detta protektionistiska förhållningssätt är skadligt för hela vården.

I en artikel i Läkartidningen i december uppmanar två läkare Sveriges specialistföreningar att ta itu med detta problem och ta fram evidensbaserade fempunktslistor över onödiga och skadliga åtgärder inom respektive specialistområde i vården. Det skulle vara mycket lätt att välja ut tio områden inom förlossnings- och BB-vård där vi har rutiner som är onödiga eller skadliga. Här nöjer jag mig med att ge fem exempel:

Centralövervakning med CTG – alla studier visar att det mest effektiva och säkra sättet att övervaka och stödja en födande kvinna är att ha en barnmorska närvarande på rummet under hela förlossningen. I stället lägger landets vårdgivare ned tusentals kronor på att köpa Milou, ett system för centralövervakning.

Rutinmässig provtagning avseende syra/bas-status från det nyfödda barnets navelsträng. Detta förbättrar inte barnens hälsa – tvärtom finns det dokumenterat att det finns risker för att detta orsakar anemi hos de nyfödda. Trots detta fortsätter vården med denna skadliga rutin.

Rutinmässig CTG-kontroll vid ankomst till förlossningsavdelning. Fler och fler studier har visat att denna rutin inte ger ett förbättrat resultat på friska kvinnor med normal graviditet, trots det fortsätter vi i Sverige med denna rutin.

Rutinmässig behandling med antibiotika vid långvarig vattenavgång. Man behandlar kvinnor i förlossningsarbete profylaktiskt allt oftare trots att vi känner till vilka negativa effekter en ökad antibiotikaanvändning har.

Rutinmässig användning av livmodersammandragande läkemedel efter förlossningen. Studier har visat att denna rutin minskar blödningsmängden med drygt 125 ml. Är det en kliniskt relevant skillnad som motiverar att Sverige rutinmässigt ger detta preparat till mer än 100 000 kvinnor/år?

Det är dags att se över rutinerna inom svensk förlossnings- och BB-vård. Vi måste komma tillrätta med den kulturella föreställningen om att tidig diagnostik och rutinmässig behandling alltid är viktig. Vi måste också på allvar ta itu med jävsproblematiken bland experter och kommersiella intressen inom vården.”

Överdiagnostik och skadliga rutiner i förlossningsvården

”Många rutiner i svensk förlossningsvård, som att ta prov från nyföddas navelsträng samt ge livmodersammandragande läkemedel till nyförlösta mödrar, är onödiga och ibland direkt skadliga, skriver Ingela Wiklund.

”Choosing Wisley” är en amerikansk kampanj för att motverka överdiagnostik och överbehandling i vården. I svensk förlossnings- och BB-vård behöver vi definitivt sluta med att behandla och diagnostisera ”för säkerhets skull”.

Allmänhetens tilltro till vården bygger på att vården ges efter mest aktuell kunskap och anpassas efter individuella behov. Screening och generella PM för behandling och övervakning ökar mer och mer inom förlossnings- och BB-vården. Vi blir allt räddare för att missa något och rädslan styr vården till att bli anpassad efter generella behov mer än efter individuella.

Denna strategi leder också till ökade kostnader i vården. Att det finns kommersiella intressen av att vården screenar och behandlar allt fler barn och vuxna bryr vi oss inte mycket om. När någon ifrågasätter om alla rutiner vi har inom förlossningsvården är nödvändiga försvaras det ofta med att vi i Sverige har den lägsta barna- och mödradödligheten i världen tack vare modern övervakning, behandling och vård.
Men är det verkligen den screening och behandling som bidrar mest till förbättrad hälsa i samband med graviditet och förlossning eller är det så att den svenska populationen i grunden är friskare jämfört med andra länder?

Inom förlossningsvården har ett ökat fokus på att finna sjukdomar hos de nyfödda barnen samt vidgade behandlingsindikationer lett till fler och fler provtagningar och undersökningar på nyfödda.
Vi behandlar ofta kvinnor och barn ”för säkerhets skull”. Det finns en risk att screening, när den kommer att omfatta allt fler sjukdomar, i förlängningen kommer att minska människors tilltro till den egna förmågan att uppfatta tecken på sjukdom.

Skrämmande sällan bryr sig förlossningsvård, inkluderat BB-vård, om vad evidensbaserade vetenskapliga studier publicerade i Cochrane och andra databaser kommit fram till. Man fortsätter sitt eget ”race” därför att man tycker att man har klinisk erfarenhet som är tillräckligt stark för att ignorera vetenskapen. Det behövs helt klart en större transparens mellan forskning och kliniskt arbete inom vården.

Ett annat problem som hör samman med över-diagnostik och överbehandling är ”kliniskt jäv” bland experter. När experter, som läkare, barnmorskor, sjuksköterskor och andra, har uppdrag som sakkunniga inom kommun, landsting och stat företräder de ofta sig själva och sin nisch av vården och mycket sällan finns ett övergripande helhetsperspektiv.

Man är så rädd för ett minskat inflytande inom sitt specialistområde att man inte ens vill delta i en debatt om vad som är rimligt att göra inom vården på ett övergripande plan. Detta protektionistiska förhållningssätt är skadligt för hela vården.

I en artikel i Läkartidningen i december uppmanar två läkare Sveriges specialistföreningar att ta itu med detta problem och ta fram evidensbaserade fempunktslistor över onödiga och skadliga åtgärder inom respektive specialistområde i vården. Det skulle vara mycket lätt att välja ut tio områden inom förlossnings- och BB-vård där vi har rutiner som är onödiga eller skadliga. Här nöjer jag mig med att ge fem exempel:

Centralövervakning med CTG – alla studier visar att det mest effektiva och säkra sättet att övervaka och stödja en födande kvinna är att ha en barnmorska närvarande på rummet under hela förlossningen. I stället lägger landets vårdgivare ned tusentals kronor på att köpa Milou, ett system för centralövervakning.

Rutinmässig provtagning avseende syra/bas-status från det nyfödda barnets navelsträng. Detta förbättrar inte barnens hälsa – tvärtom finns det dokumenterat att det finns risker för att detta orsakar anemi hos de nyfödda. Trots detta fortsätter vården med denna skadliga rutin.

Rutinmässig CTG-kontroll vid ankomst till förlossningsavdelning. Fler och fler studier har visat att denna rutin inte ger ett förbättrat resultat på friska kvinnor med normal graviditet, trots det fortsätter vi i Sverige med denna rutin.

Rutinmässig behandling med antibiotika vid långvarig vattenavgång. Man behandlar kvinnor i förlossningsarbete profylaktiskt allt oftare trots att vi känner till vilka negativa effekter en ökad antibiotikaanvändning har.

Rutinmässig användning av livmodersammandragande läkemedel efter förlossningen. Studier har visat att denna rutin minskar blödningsmängden med drygt 125 ml. Är det en kliniskt relevant skillnad som motiverar att Sverige rutinmässigt ger detta preparat till mer än 100 000 kvinnor/år?

Det är dags att se över rutinerna inom svensk förlossnings- och BB-vård. Vi måste komma tillrätta med den kulturella föreställningen om att tidig diagnostik och rutinmässig behandling alltid är viktig. Vi måste också på allvar ta itu med jävsproblematiken bland experter och kommersiella intressen inom vården.”

Dagensmedicin.se

Business of being born

8 things that can make labour pain worse

So many women go through labour every single day, not realising that there are some simple things they can do to help reduce the amount of pain and discomfort they feel during labour.

So, lets cut to the chase – what 8 things should you avoid in order to prevent labour being more painful than it needs to be?

Labour Pain Cause #1: Lying On Your Back.

Not only does lying on your back put all of the weight of the baby and your uterus on your back (which is not great for blood supply), but your uterus contracts forward, so you’re not working with gravity – you’re working against it. At all costs, avoid positions on your back in labour. Instead, choose upright, forward-leaning positions where possible. It’s okay to rest on your side if you need a break – but just keep off your back. Reclining should also be avoided where possible, unless its for a break.

Labour Pain Cause #2: Not Having A Doula.

Some women and/or their partners worry about having an extra person in the room during birth. However, a doula is a trained birth support person who has the ability to change the experience of birth a couple can have, from a painful, stressful event to a more relaxed, highly supported one. In fact, studies have shown that a doula is more effective than hospital staff or the mother’s friends or family, due to a support trifecta she can provide unlike anyone else: she is known to the woman, she is trained, and she can provide continuous support (wont leave the mothers side).

Doulas not only build a relationship with you and help to educate you before the birth, but they have learnt many skills to help with pain. This includes comfort measures for the mother, specific tools for coping with pain, positions to help move baby when he or she is in a tricky or painful position, and how to help everyone feel at ease. Studies have shown that women who use a doula use less pain relief, are more satisfied with their birth and dads feel more satisfied with their role too. A doula supports the mother’s partner so he can better support her too – and that’s gotta be good for everyone.

Labour Pain Cause #3: Fear.

What has fear got to do with it? When we’re fearful, we tense up. When we’re tense, we don’t breathe deeply, our body is tight and and we feel more pain. So, how do you combat the fear? I believe the best things a woman can do for herself (and her partner) to help prevent fear is get informed and educated with good quality information and surround herself with great support. This includes:

Getting independent birth education (out of hospital)
Reading books that give you great information.
Hiring a doula or independent/homebirth midwife
Considering a homebirth
Look into Calmbirth/Hypnobirth classes
Join pregnancy or birth groups that are supportive of your choices (BellyBelly’s forums are a great place to start)
Hang around people who are supportive of your choices and have had the kind of experience you want
Ignore the horror stories and avoid spending time around negative people.

Labour Pain Cause #4: A Stressful Birth Environment.

Is someone is in the birth room that you don’t want to be there?
Is the midwife or doctor upsetting you with their bedside manner?
Is too much is going on around you?
Is it too noisy or do you keep being interrupted?
These things can all make you stressed during labour. As per above, stress causes tension, and you’ll end up not coping as well with the pain. Make sure you’ve chosen great support people to make sure these things don’t happen. They are on a vigil to protect your needs in labour. Make sure any untrained birth support people who will be at the birth have read BellyBelly’s article 10 Tips On Being A Great Birth Support Person. The team around you need to be able to rally together, getting you through your toughest moments in labour. Unfortunately what happens when they fall apart or aren’t supporting you like you hoped, you’ll want the quickest escape route to try and deal with the stress – usually in the form of intervention to get it over as quickly as you can. A woman in labour cannot hold together her birth support team.

Labour Pain Cause #5: An Induction Or Augmentation With Artificial Oxytocin.

Sometimes an induction becomes necessary due to the health of the mother or baby, in which case it is very important that you trust your doctor and make the decision thats best for you. However if there is no urgent medical need and you can avoid an induction, your body will be able to labour in a more natural way. While it can be lifesaving for some, being medicated with a drug that was designed to really ramp the labour up to get the baby out quickly can be quite painful for many women. I would not say all, as I have worked with a couple of doula clients who have required an induction with syntocinon, but not asked for pharmaceutical pain relief. But many find it challenging, myself included during my first birth. Syntocinon or pitocin is for those who need to get the baby out NOW. And you’re committed to doing what it takes to get the baby out once you’ve started. This will involve other interventions, so weigh up if the risks are worth it for you. Your decision is yours and yours alone.

Only accept an induction if you truly need it.

Labour Pain Cause #6: Not Researching Natural Pain Relief Options.

Where possible, its best to start with natural pain relief options rather than medical ones – some are particularly effective. After attending births, its been surprising to hear what helped my clients best cope with pain. One told me how the simple action of breathing with her made a massive difference, because it gave her something to focus on. Another said she was so happy to hear me suggest to get into the birth pool, because she wasn’t sure if it was too soon (its more effective as pain relief later in labour). Once she got in, she relaxed and baby was born soon after. Natural pain relief options can certainly help relieve pain.

While some drugs are available to you to completely numb the pain, it sets off other courses of action, which may ultimately still result in pain and complications. An epidural can immobilise you in bed, meaning you wont be able to have an active labour and help your baby move down. You wont be able to feel yourself push unless the epidural has worn off, which means that you could be pushing ineffectively, especially for first time mothers. This means that a forceps, vacuum or caesarean birth may become necessary.

You may be surprised – many natural options are effective enough to get women through the harder parts of labour – but if you don’t know your options then you don’t have any. Take a look at 13 natural pain relief options HERE.

Labour Pain Cause #7: A Posterior Baby.

Many women with posterior babies (baby’s spine against the mothers spine) find ‘back’ labour to be challenging. This is because on top of normal labour pain, they feel strong back pain. However, there are several things you can do about this. As a preventative, look into optimal fetal positioning (see the website www.spinningbabies.com), which can help encourage baby into an anterior (front) position. It involves simple positioning activities and tools and tricks – for example when you sit, sit in a way that your bum is above your knees, which changes the position of the pelvis.

You might like to find out if the centre you are birthing at offers sterile water injections, which can take away ALL the back pain for some women, and a significant amount for others. It doesn’t work for everyone but its a fantastic, natural option. Some hospitals aren’t aware of the sterile water injections, so print out BellyBelly’s article here and ask them to investigate if they don’t know about it. If your centre allows you to bring in your own acupuncturist during labour, this is another option to help with back pain.

Keep active in your pregnancy as best you can, even a 30 minute walk every day at your own pace will help your body, mind and your birth. Keeping active during labour, changing positions and working with your pelvis will help to keep baby turning and moving until he or she is ready to be born.

Acupuncture is also a great option for turning babies, as well as general pregnancy wellbeing and birth preparation. Osteopathic and chiropractic checkups are also worthwhile to make sure your body is aligned and primed for birth. Its definitely worth booking yourself in with experienced practitioners to prepare you for the best birth possible.

Labour Pain Cause #8: Being Dehydrated.

Not drinking enough water and being dehydrated can cause problems in labour, because when you’re dehydrated, your uterus doesn’t contract as efficiently. Every single cell in your body relies on water to function properly, and when you don’t have enough, things start to break down – even your energy levels, concentration and focus can suffer when you’re dehydrated, no matter if you’re in labour or not.

You don’t have to throw back a heap of water, little sips often are ideal. Make sure you have bendy straws in your birth bag, so your support team can offer you drinks easily without you having to hold the cup. If you put a piece of tape across the cup to hold the straw in place, this can help stop the straw from moving around while mamma is trying to drink. The little things make a big difference.

Värkstimulerande, Syntocinon/Pitocin

Ur Läkartidningen.

”Värkstimulering med dropp kan skada barnet.
Oförsiktig användning av värkstimulering med Syntocinon-dropp till mamman under förlossningen kan skada barnet.

Läkare befarar att detta är ett ökande problem. Därför planeras en genomgång av anmälningar om förlossningskomplikationer.

  • Detta är något som jag, som vetenskapligt råd, i ökande utsträckning lagt märke till under de senaste fem, sex åren, både i ansvars- och i patientförsäkringsärenden. Därför vill vi nu gå igenom detta på ett mer systematiskt sätt, säger Ulf Hanson, centrumchef för kvinnokliniken på Akademiska sjukhuset i Uppsala.
    En genomgång av lex Maria-ärenden och anmälningar till HSAN som rör förlossningskomplikationer kommer därför att genomföras.

Syntocinon-dropp kan ges till mamman för att påskynda värkarbetet under förlossningen, men om det ges i för höga doser kan barnet få syrebrist. Detta kan ge skador eller, i värsta fall, leda till att barnet avlider.
Nyligen varnade HSAN en läkare som i samband med en förlossning ordinerade ytterligare stimulering med Syntocinon, trots att CTG-kurvan var onormal. Barnet förlöstes med sugklocka, men avled tre dagar senare.
Ulf Hanson är sedan tio år vetenskapligt råd i obstetrik och gynekologi och har granskat en lång rad anmälningar till HSAN, Socialstyrelsen samt patientförsäkringen. Han har diskuterat frågan om ökad användning av Syntocinon-dropp med kollegor och andra vetenskapliga råd som även de sett detta som ett växande problem.
Syntocinon-dropp används vid ungefär hälften av de 100 000 förlossningar som årligen sker i Sverige.
I början av 1990-talet kom så kallad ”aktiv management” som
innebär att förlossningen inte ska ta för lång tid för mamman och att man skall vara aktivare och stimulera värkarbetet mer. Det kan innebära att man stimulerar med dropp lite för kraftigt vilket gör att värkarna kommer tätt. Om barnet då är ansträngt blir det ännu jobbigare för det. I stället för att ta det lugnt så drar man på, och då kan barnet bli påverkat, säger Ulf Hanson.”

Värkstimulerande

21 reasons to say no to pitocin (syntocinon)

Värkstimulerande dropp bakom många anmälda förlossningar

”Vissa förlossningar går riktigt snett och Sophie Berglund försöker ta reda på varför.

På uppdrag av Landstingens Ömsesidiga Försäkringsbolag håller hon på att granska förlossningar som slutat med att barnen fötts med cp-skador och där föräldrarna ansökt om ersättning från patientförsäkringen.

Under åren 1998-2004 gjordes 230 sådana ansökningar och 91 av dem resulterade i att ersättning betalades ut eftersom skadorna borde ha gått att undvika.

Preliminära resultat
Detta är förlossningar som slutat riktigt illa: En fjärdedel av barnen har avlidit före fem års ålder och resten har mycket svåra cp-skador.

Sophie Berglunds granskning är inte avslutad ännu och hon betonar att hennes resultat är preliminära.

Men hon anser det slående att åtta av tio mammor i den här gruppen fick värkstimulerande dropp. Det är en långt större andel än genomsnittet. Detta läkemedel kan användas om förlossningen av någon anledning behöver skyndas på.

Under de 91 förlossningarna med konstaterad felbehandling har mammorna i många fall fått sådant dropp trots tecken på syrebrist hos barnet.

Glömda risker
Eftersom syresättningen av barnet tillfälligt stoppas under varje värk är det viktigt att värkarna inte kommer för tätt. Max fyra till fem värkar under tio minuter är ett riktmärke.

  • Om värkarna kommer tätare än så stryps tillförseln av syre till barnet. Det är precis som att trycka ner någon som simmar under vattnet, säger Sophie Berglund.

Men under lite mer än en tredjedel av de granskade förlossningarna där värkstimulerande dropp sattes in mättes inte hur tätt värkarna kom. I en lika stor grupp kom värkarna för tätt – mammans livmoder var överstimulerad.

Problemet med oxytocin (syntetiskt Oxytocin, Syntocinon) är att läkemedlet använts under decennier och att riskerna glömts bort, anser Sophie Berglund.

Syftet med granskningen är att ringa in systemfel inom förlossningsvården och att minska antalet undvikbara cp-skador.”

Från förlossningsgruppen ”Idag har vi kunnat läsa om befarade negativa effekter av syntocinon, värkförstärkande dropp. Om din barnmorska föreslår värkförstärkande dropp är det helt ok att fråga om det finns någon medicinsk anledning till det eller om det finns något annat oxytocinstimulerande man kan prova i första hand, t ex massage, akupunktur, bad/dusch… ”

Länk till nya studier som släppts kommer här WND EXCLUSIVE STUDY LINKS AUTISM TO BIRTH INDUCTIONS

Induced Labor Linked to Higher Autism Risk

Och här finns även ett intressant inlägg Pitocin/Syntocinons untold impact

”De täta värkarna, som kvinnans egen kropp inte har producerat naturligt, leder ofta till så korta värkpauser att barnet inte får tillräckligt med syre och hinner inte återhämta sig. Detta är anledningen till att så många förlossningar där kvinnan får värkstimulerande dropp ofta slutar med att barnet måste förlösas med förlossningstång, sugklocka eller kejsarsnitt. Studier från norska sjukhus visar att av oxytocinstimulerade förstagångsföderskor slutar nästan 50 procent med kejsarsnitt mot 6,9 procent av dem som inte blev igångsatta!”

Kvarhållen placenta

Från Fb doulan

”Risk för kvarhållen moderkaka är större när livmodersammandragande medel (syntocinon) ges innan moderkakan har fötts fram. Enligt Michel Odent började problemen med kvarhållen moderkaka när livmodersammandragande medel infördes som rutin inom förlossningsvården. När det ges så fort barnet har fötts kan livmoderhalsen dra ihop sig och “stängas till” innan moderkakan kommit ut, och mamman måste sövas för att få den uttagen ”för hand”. Om mamma och barn bara får bonda ifred och börja amma, utan att någon är där och stör, så frigörs kroppens eget oxytocin, vilket gör att livmodern drar ihop sig på naturligt sätt och blödningsrisken minimeras.
Värkstimulerande dropp under förlossningen hämmar tyvärr också kroppens eget oxytocin och därmed förmågan att stöta ut moderkakan/minimera blödning. Naturligtvis är det jättebra att det finns livmodersammandragande medel OM det skulle behövas, alltså om mamman börjar blöda mer än normalt, men det är inte bra att det ges på rutin INNAN moderkakan fötts.
En annan riskfaktor för kvarhållande moderkaka/stor blödning är tidig avnavling, dvs om man klipper navelsträngen direkt efter barnets födelse, för då blir det mer blod i moderkakan, den blir hårdare, får svårare att lossna från livmodern och livmodern får svårare att dra ihop sig när moderkakan är stor och hård.”

”För en nutida födande kvinna innebär födsloprocessen en rad av interventioner. Den första att hon över huvud taget behöver flytta på sig. För en del kvinnor innebär transporten en stress. Stress ger ökat adrenalinpåslag. Adrenalin får värkarbetet att avstanna. Ett sätt att få igång värkarbetet är att ge ett värkförstärkande hormondropp (Syntocinon/Pitocin). Detta är förbundet med biverkningar, vilket gör att man måste ha tillgång till omedelbart kejsarsnitt när medicinen ges. Ändå ligger Sverige bland de länder i Europa med högst användning av värkförstärkande dropp. Mellan svenska sjukhus kan det variera med så mycket som 32 – 60 % hos förstföderskor. Vad motiverar den stora olikheten av användande? Tolkning av föreliggande evidens? Olika vårdkulturer på olika sjukhus? Ökad användning av ryggbedövning vilket ibland ger upphov till försvagat värkarbete? Behov av snabbt flöde genom förlossningsavdelningen i brist på plats? Eller: har kvinnor förändrats evolutionärt i vissa delar av landet så de inte längre kan föda utan måste ha dropp?

Rutinen att avnavla, dvs stoppa syreförbindelsen mellan mamman och det nyfödda barnet, omedelbart eller inom få minuter efter framfödandet saknar evidens för att det skulle vara gynnsamt för mor eller barn. Och det är inte rutin att mamman får möjlighet till informerat samtycke vid avnavling.

Ytterligare rutiner: injektion till mamman så snart barnet är ute är något som de flesta mammor inte vet om att de skall få och sällan tillfrågas om de vill eller ej. Man kan fråga sig om det är nödvändigt att alla kvinnor ”erbjuds” detta. Poängen här är: ges sprutan med informerat samtycke?”

Del 3, Informerat samtycke