Posts Tagged ‘Syrebrist’

Hur kroppens egna hormoner påverkas utav syntocinon

En så bra text om värkstimulerande, måste dela med mig utav den för den är så bra. Det är Xana De Silva som skrivit detta. Jag tycker sånt här är väldigt intressant.

”Oxytocin är ett förlossningshormon och Syntocinon är ett läkemedel med artificiellt oxytocin (även kallat värkstimulerande dropp). Men syntocinon fungerar inte som oxytocin!
Oxytocin har en pulserande utsöndring, vilket gör att kroppen får en paus emellanåt och kroppen kan styra hur starka värkarna blir utefter livmoderns ork och bebisen mående. Syntocinon ges kontinuerligt vilket gör att värkarna kan bli längre och starkare än bebisen eller moderkakan klarar av vilket leder till att bebisen kan få mindre syre.

Syntocinon blockerar endorfiner, som är kroppens eget morfin. Vid ett naturligt förlopp så utsöndras endorfiner i respons till värkarna (smärta) och oxytocinutsöndringen.

Vid en naturlig förlossning, utsöndrar kroppen extra höga doser av oxytocin under krystningen så att barnet drivs ut snabbare och lättare. Detta kallas för “Fetal ejection reflex”. Syntocinon ökar inte i dos för att mamman krystar (utan endast om dropphastigheten ökas) och ger inte fetal ejection reflex.

Oxytocin är välkänd som kärleks- och anknytningshormonet och hjälper med anknytning mellan mor och barn direkt efter förlossningen. Syntocinon ger ingen anknytning- eller kärleksupplevelse, och samtidigt blockerar syntocinonet oxytocinet vilket innebär att anknytningsprocessen kan störas.
Syntocinon gör att man behöver övervaka mera med CTG eller skalpelektrod, risken att bebisen blir stressad ökar, vilket leder till att risken för akut kejsarsnitt och sugklocka ökar.

Din kropps eget oxytocin är överlägset syntocinon (värkstimulerande dropp) på många sätt. Det finns flera sätt att öka oxytocinet, exempelvis hud-mot-hud kontakt, massage/beröring, värme, amning, bröststimulering, bad/dusch, akupunktur, sterila kvaddlar, spikmatta, TENS, andningstekniker, musik man gillar, aromaterapi och avslappningstekniker. Att ha en doula under förlossningen ökar också oxytocinet!
Oxytocinet blockeras av stress, rädsla och stresshormoner, så ha en så lugn miljö omkring dig som möjligt och personer som får dig att känna dig trygg. Kom ihåg – om man har för lågt oxytocin/värksvaghet så finns det en anledning och det är inte att det är något fel på dig eller din kropp! Det är istället att det är fel på miljön, stödet eller förutsättningarna som du förväntas föda i. Lösningen på för lågt oxytocin/värksvaghet är inte att börja med syntocinon! I första hand behöver man rätta det som är fel! Lös problemet! Byt barnmorska. Prata om dina rädslor och det du funderar på. Vad kan du göra för att känna dig mindre stressad och ta bort stressmoment? Ät och drick! Om du inte får tillräckligt med stöd så ring till en vän/släkting/doula och be att de kommer och stöttar dig. Använd teknikerna som ökar oxytocinet.
Syntocinon bör vara ett sistahandsalternativ, inte ett förstahandsval!

Om du under förlossningen erbjuds syntocinon, så fråga om det görs av någon medicinsk anledning och i så fall vilken! Ofta ges värkstimulerande dropp för att förlossningen ska gå snabbare, utan medicinsk anledning. Kanske är barnmorskan otålig eller stressade för att avdelningen har högt tryck? Kanske tycker barnmorskan att kvinnan blir för trött om förlossningen pågår länge till? (Då kan kvinnan istället få hjälp att sova och vila mellan värkarna. Kanske ett varmt bad är lämpligt?) Om man får en epidural så blockerar det kroppens eget oxytocin och endorfiner, vilket ofta leder till att man behöver syntocinon.

Detta pratade vi om på utbildningen också då en barnmorska föreläste. Tycker att Xana De Silvas text är otroligt bra! Visst kan det givetvis finnas medicinska anledningar, och då är det jättebra att syntocinon finns! MEN syntocinon överanvänds något så otroligt mycket i fel syfte många, många gånger. Jag var med om det under min första förlossning, överstimulering, vilket slutade med en hög sugklocka pga hotande asfyxi och ett väldigt otrevligt sett att födas (och föda) på. En komplikation som blev utav syntocinon enligt min journal.

Här finns en bra artikel om detta som en barnmorska skrivit.

Studier visar även att syntocinon/pitocin ökar risken för gulsot hos barnet.

Ur Ingela Wiklunds artikel om skadliga rutiner inom förlossningsvården som var med i Dagens medicin.

”Rutinmässig användning av livmodersammandragande läkemedel efter förlossningen. Studier har visat att denna rutin minskar blödningsmängden med drygt 125 ml. Är det en kliniskt relevant skillnad som motiverar att Sverige rutinmässigt ger detta preparat till mer än 100 000 kvinnor/år?”

Från Fb Doulan

”Risk för kvarhållen moderkaka är större när livmodersammandragande medel (syntocinon) ges innan moderkakan har fötts fram. Enligt Michel Odent började problemen med kvarhållen moderkaka när livmodersammandragande medel infördes som rutin inom förlossningsvården. När det ges så fort barnet har fötts kan livmoderhalsen dra ihop sig och “stängas till” innan moderkakan kommit ut, och mamman måste sövas för att få den uttagen ”för hand”. Om mamma och barn bara får bonda ifred och börja amma, utan att någon är där och stör, så frigörs kroppens eget oxytocin, vilket gör att livmodern drar ihop sig på naturligt sätt och blödningsrisken minimeras.
Värkstimulerande dropp under förlossningen hämmar tyvärr också kroppens eget oxytocin och därmed förmågan att stöta ut moderkakan/minimera blödning. Naturligtvis är det jättebra att det finns livmodersammandragande medel OM det skulle behövas, alltså om mamman börjar blöda mer än normalt, men det är inte bra att det ges på rutin INNAN moderkakan fötts.
En annan riskfaktor för kvarhållande moderkaka/stor blödning är tidig avnavling, dvs om man klipper navelsträngen direkt efter barnets födelse, för då blir det mer blod i moderkakan, den blir hårdare, får svårare att lossna från livmodern och livmodern får svårare att dra ihop sig när moderkakan är stor och hård.”

Som doulan Rannveig skrev:

”Att använda livmodersammandragande spruta efter förlossningen kan vara det som orsakar blödningen. Att tvinga livmodern att dra ihop sig när moderkakan inte är redo kan stänga cervix så moderkakan inte kan ta sig ut. Och att klampa navelsträngen direkt samt ge livmodersammandragande gör att moderkakan är tjock och mindre flexibel och det i sig kan göra det svårare att få moderkakan ut.
Varför vill endel barnmorskor ha moderkakan ut inom 10 minuter när PM säger att det är OK att den får ta en timme på sig så länge ingen stor blödning uppstår?”

(Efter vår 8:e förlossning tackade jag nej till injektionen, ville inte ta den på rutin utan endast om det skulle behövas. Den förlossningen blödde jag nästan ingenting under och efteråt, blödde minst av alla 8 gånger. Livmodern drog ihop sig snabbt och fint av sig själv, dessutom utan de hemska eftervärkar som värkstimulerande oftast skapar. Hade inga onda eftervärkar alls denna gång. Moderkakan kom ut snabbt och fint efter drygt 10 minuter. Dessutom slapp mina egna hormoner störas utav syntocinon.

”Många rutiner i svensk förlossningsvård, som att ta prov från nyföddas navelsträng samt ge livmodersammandragande läkemedel till nyförlösta mödrar, är onödiga och ibland direkt skadliga, skriver Ingela Wiklund.

”Choosing Wisley” är en amerikansk kampanj för att motverka överdiagnostik och överbehandling i vården. I svensk förlossnings- och BB-vård behöver vi definitivt sluta med att behandla och diagnostisera ”för säkerhets skull”.

Allmänhetens tilltro till vården bygger på att vården ges efter mest aktuell kunskap och anpassas efter individuella behov. Screening och generella PM för behandling och övervakning ökar mer och mer inom förlossnings- och BB-vården. Vi blir allt räddare för att missa något och rädslan styr vården till att bli anpassad efter generella behov mer än efter individuella.

Denna strategi leder också till ökade kostnader i vården. Att det finns kommersiella intressen av att vården screenar och behandlar allt fler barn och vuxna bryr vi oss inte mycket om. När någon ifrågasätter om alla rutiner vi har inom förlossningsvården är nödvändiga försvaras det ofta med att vi i Sverige har den lägsta barna- och mödradödligheten i världen tack vare modern övervakning, behandling och vård.
Men är det verkligen den screening och behandling som bidrar mest till förbättrad hälsa i samband med graviditet och förlossning eller är det så att den svenska populationen i grunden är friskare jämfört med andra länder?

Inom förlossningsvården har ett ökat fokus på att finna sjukdomar hos de nyfödda barnen samt vidgade behandlingsindikationer lett till fler och fler provtagningar och undersökningar på nyfödda.
Vi behandlar ofta kvinnor och barn ”för säkerhets skull”. Det finns en risk att screening, när den kommer att omfatta allt fler sjukdomar, i förlängningen kommer att minska människors tilltro till den egna förmågan att uppfatta tecken på sjukdom.

Skrämmande sällan bryr sig förlossningsvård, inkluderat BB-vård, om vad evidensbaserade vetenskapliga studier publicerade i Cochrane och andra databaser kommit fram till. Man fortsätter sitt eget ”race” därför att man tycker att man har klinisk erfarenhet som är tillräckligt stark för att ignorera vetenskapen. Det behövs helt klart en större transparens mellan forskning och kliniskt arbete inom vården.

Ett annat problem som hör samman med över-diagnostik och överbehandling är ”kliniskt jäv” bland experter. När experter, som läkare, barnmorskor, sjuksköterskor och andra, har uppdrag som sakkunniga inom kommun, landsting och stat företräder de ofta sig själva och sin nisch av vården och mycket sällan finns ett övergripande helhetsperspektiv.

Man är så rädd för ett minskat inflytande inom sitt specialistområde att man inte ens vill delta i en debatt om vad som är rimligt att göra inom vården på ett övergripande plan. Detta protektionistiska förhållningssätt är skadligt för hela vården.

I en artikel i Läkartidningen i december uppmanar två läkare Sveriges specialistföreningar att ta itu med detta problem och ta fram evidensbaserade fempunktslistor över onödiga och skadliga åtgärder inom respektive specialistområde i vården. Det skulle vara mycket lätt att välja ut tio områden inom förlossnings- och BB-vård där vi har rutiner som är onödiga eller skadliga. Här nöjer jag mig med att ge fem exempel:

Centralövervakning med CTG – alla studier visar att det mest effektiva och säkra sättet att övervaka och stödja en födande kvinna är att ha en barnmorska närvarande på rummet under hela förlossningen. I stället lägger landets vårdgivare ned tusentals kronor på att köpa Milou, ett system för centralövervakning.

Rutinmässig provtagning avseende syra/bas-status från det nyfödda barnets navelsträng. Detta förbättrar inte barnens hälsa – tvärtom finns det dokumenterat att det finns risker för att detta orsakar anemi hos de nyfödda. Trots detta fortsätter vården med denna skadliga rutin.

Rutinmässig CTG-kontroll vid ankomst till förlossningsavdelning. Fler och fler studier har visat att denna rutin inte ger ett förbättrat resultat på friska kvinnor med normal graviditet, trots det fortsätter vi i Sverige med denna rutin.

Rutinmässig behandling med antibiotika vid långvarig vattenavgång. Man behandlar kvinnor i förlossningsarbete profylaktiskt allt oftare trots att vi känner till vilka negativa effekter en ökad antibiotikaanvändning har.

Rutinmässig användning av livmodersammandragande läkemedel efter förlossningen. Studier har visat att denna rutin minskar blödningsmängden med drygt 125 ml. Är det en kliniskt relevant skillnad som motiverar att Sverige rutinmässigt ger detta preparat till mer än 100 000 kvinnor/år?

Det är dags att se över rutinerna inom svensk förlossnings- och BB-vård. Vi måste komma tillrätta med den kulturella föreställningen om att tidig diagnostik och rutinmässig behandling alltid är viktig. Vi måste också på allvar ta itu med jävsproblematiken bland experter och kommersiella intressen inom vården.”