Posts Tagged ‘informerat val’

Sen avnavling – Barnets födslorätt!

Puffar upp denna viktiga text ännu en gång. Samtidigt vill jag passa på att tacka Linda Morge som kämpar så mycket för detta och som ser till att många människor gjort/gör ett informerat val, du är en fantastisk människa! Jag kommer att uppdatera denna text allt eftersom jag hittar information som jag tycker ska vara med, information som jag tycker är viktig att andra tar del utav.

Gå gärna med i Fb-grupperna Sen avnavling – barnets födslorätt

Leaving A Baby’s Umbilical Cord To Stop Pulsating (Delayed Cord Clamping)

Delayed Cord Clamping UK

Sen avnavling for alle nyfødte barn

Jag var in på doulan Rannveigs blogg (besök gärna hennes fina hemsida) och såg hennes inlägg om sen avnavling (sen avnavling är något jag tycker är otroligt viktigt!) Rannveig skriver så bra, så här kommer hennes text.

”Många som ska få barn tänker inte över hur och när man klipper navelsträngen efter att barnet är fött, det gjorde jag inte iallafall för 9 år sedan. Men under senaste åren har jag läst mer och mer om förlossningar och allt runt om kring det ämnet. Då dök upp ämnet “sen avnavling”. “Vad är det?” undrade jag. Det lät som nånting nytt så jag fortsatte och läsa. Ju mer jag läste desto mer blev jag övertygad om att nu har människan gått för långt med alla sina medicinska prylar och teorier. Idag brukar man klampa och klippa navelsträngen omedelbart efter att barnet kommer ut, och ibland innan hela barnet föds fram. Men det började man inte göra förr än vid 1900 talet och det var läkarna på sjukhusen som kom med den konstiga teorin att barnet kan få i sig för mycket blod, till och med att blod från mamman pumpas över till barnet om man inte stoppar flödet direkt. Den teorin finns nu på sjukhus över nästan hela världen och alla tror på att om man inte klipper länken mellan mor och barn direkt då drabbas barnet av olika sjukdomar och tillstånd. Men om vi nu tänker rent logiskt, som jag vet att alla kan göra, vad vet vi om moderkakan och navelsträngen?

Moderkakan är barriären mellan mamma och barn. Det är ett organ som växer med ett syfte och det är att ta bort avfallsämne från barnets blod och föra över till mamman, samt att ta näring och syre från mammans blod och föra över till bebisen. De två cirkulationer kommer aldrig i direkt kontakt med varandra. När barnet är i magen behöver det inte sina lungor så hjärtat pumpar aldrig blod till dom, men när barnet föds då ska ett hål stängas i hjärtat för att skicka blodtillförsel till lungorna och barnet kan ta sitt första andetag. Men var ska det extra blod komma ifrån om vi tar bort upp till hälften av barnets blod med att klampa navelsträngen? Ja, upp till hälften av barnets blod finns i navelsträngen och moderkakan när barnet föds för att om nånting skulle vara fel efter att barnet är ute då slutar inte cirkulationen mellan bebis och moderkaka för att den ser till att barnet fortsätter att få näring, och fram för allt, syre. Om allt är bra då fortsätter pulsationen i navelsträngen ett tag för att kvarvarande blod från moderkakan ska pumpas till bebisen. Till slut är navelsträngen vit och slapp och oftast föds moderkakan när pulsationen har slutat.

Det är stor debatt idag om stora blödningar hos mammor efter att moderkakan är född och nu tänker jag bara logiskt igen. Idag får mammor en spruta efter förlossningen för att livmodern ska dra ihop sig snabbt och stöta ut moderkakan, detta är då för att minska risken för kvarhållen moderkaka och blödning… säger dom. Men om man nu tänker efter, är det lättare att få ut en moderkaka som är full med blod eller en moderkaka som är tömd på blod (som blir oftast mindre)? I hemförlossning brukar man nästan aldrig klippa navelsträngen förr än moderkakan är redo att komma ut, eller har kommit redan. Siffran över stora blödningar går nästan inte att mäta för att den är så låg.

Jag skulle säga att bevisen visar tydligt att det är bra för mamman att låta kroppen göra sitt naturligt, som den ska göra. Men hur är det med långtidseffekter på bebisen? Det är inte så länge sen jag såg en föreläsning i TEDtalks på nätet om tidig och sen avnavling. Där pratade mannen om avnavlingen från ännu en synvinkel. Han pratade om barnets järnnivåer. Vi som har fått barn vet att det är en faktor som barnmorskar pratar om, att vid 6 månaders ålder kan barn utveckla järnbrist som kan vara väldigt allvarligt. Mannen undrade varför naturen skulle ha gjort en sån miss att barnen inte hade järn nog för att klara sig. Men barn som får sitt blod har inga problem med sitt järn. Idag tjänar läkemedelsbolagen miljarder på järntillskott till barn, järn som det kanske aldrig skulle behöva ta om det bara fick sitt blod när det föddes. Denna mannen ville rädda morgondagens barn från skador som är direkt kopplade till tidig avnavling.

För att sammanfatta min text då tycker jag att bevisen är tydliga och att vi borde sluta avnavla tidigt. Det hjälper mamman så att hon har mindre risk för stora blödningar. Det hjälper så att barnet inte är blodfattigt, trött, har låga järnnivåer och har lägre IQ och när barnet får allt sitt blod då får det också skydd mot sjukdomar.

Gör ett informerat val för ditt barn.”


Och från sidan ”Fb doulan” (Skrivet av Xana De Silva)

”Så här brukar jag förklara sen avnavling: När bebisen ligger i magen så får hen allt syre och näring från moderkakan via navelsträngen. Alla slaggprodukter lämnar barnet via navelsträngen. När bebisen föds så fortsätter navelsträngen och moderkakan att jobba, precis som när bebisen låg i magen. Och det är faktiskt otroligt bra! För när bebisen föds så ska hela hens blodcirkulation förändras och lungorna ska vidgas ut och börja ta upp syre. De här förändringarna kan ta liiite tid – men det gör inget om navelsträngen är intakt. Bebisen får det hen behöver ändå. Så syrerikt blod pulserar till bebisen och sedan återvänder en del blod till moderkakan. Nu ”läser” moderkakan av blodet och avgör hur väl bebisen syresätter sig själv. Om svaret är att bebisen syresätter sig sådär, så fortsätter navelsträngen att pulsera. När bebisen dock syresätter sig själv väl så pumpas bebisens blod från moderkakan och navelsträngen in i bebisen och sedan upphör pulsationen. Denna process kan ta 3-45 minuter. Om man istället har tidig avnavling så klampas och klipps navelsträngen när bebisen är 0-3 minuter gammal. Nu får bebisen varken hjälp med syresättning och har dessutom förlorat upp till en tredjedel av sitt eget blod! Hur skulle du må om du förlorade 1/3 av ditt blod?? Inte så bra och bebisen mår inte heller bra av det!
Får bebisen sen avnavling så sover hen bättre, ammar bättre, skriker mindre och får ett starkare immunförsvar då navelsträngsblodet är rikt på stamceller. Dessutom får bebisen högre järnvärde, även vid 6 månaders ålder, jämfört med barn som fått tidig avnavling. Järn är mycket viktigt för hjärnutvecklingen och brist kan ex leda till ADHD.
Även för mamma är sen avnavling bättre så det minskar risk för kvarhållen moderkaka och blödning. Det är nämligen svårare för kroppen att få ut en moderkaka som är stenhård av bebisens blod.
Det finns faktiskt inga fördelar med tidig avnavling för varken mor eller barn. Så kräv att få sen avnavling! Kräv att barnmorska/undersköterska vänta med att klampa och klippa navelsträngen tills pulsationen upphört och navelsträngen är tunn och vit!”

Benefits of Delayed Cord Clamping:

•Baby receives up to 20-50% more blood (54-160ml) than if clamped prematurely.
•Boosts iron levels and prevents anemia.
•Baby receives all their stem cells.
•Better oxygen levels, decreasing need for supplemental oxygen.
•No need to worry if baby isn’t ”breathing” immediately because the placenta/cord is supplying oxygen to the baby.
•Reduces incidence of bleeding in the brain (intraventricular hemorrhage) and the need for blood transfusion.
•Decrease risk of Birth Injuries, specifically those associated with the brain/IQ.
•Decreases risk of maternal postpartum hemorrhage and retained placenta.

Babies are born with their own resuscitation equipment. The placenta not only helps the baby to transition, but assists with resuscitation if needed. There is no reason to clamp and cut the cord of a baby who needs help. Doing so will create more problems for the baby and mother. Anything that needs to be done can be done with back-up from the placenta, and the involvement of the mother.

 

”När ett barn föds finns en tredjedel av dess blodvolym kvar i moderkaka och navelsträng. Tillsammans utgör de barnets tilltänkta totala blodvolym, något som det inte bara har rätt till utan faktiskt behöver för att undvika blodbrist. När sjukvården avnavlar tidigt (innan denna kvarvarande blodmängd har hunnit pulsera över till barnet) av olika skäl, tex donation av navelsträngsblod, går barnet miste om en stor del av det som den behöver för att få en bra start i livet. De stamceller som forskningen vill ha är också något som barnet har nytta av för att bättre hantera eventuella infektioner, skador eller annat som den kan ha utsatts för under eller snart efter förlossningen. Det är också bevisat att bebisen har bättre järnvärden om den avnavlas sent och får tillgång till hela sin blodvolym. Låga järnvärden till följd av tidig avnavling hos bebisar har bevisat långtgående negativa effekt för dess kognitiva funktionsutveckling under uppväxtåret, så som beteendestörningar, koncentrationssvårigheter och liknande.

Av dessa skäl och på grund av denna forskning har de flesta av landets förlossningskliniker tagit avstånd från att avnavla tidigt, de ser helt enkelt att risken för komplikationer och hälsonackdelar för bebisen överväger behovet av donationsblod. Vissa forskningskliniker, så som Karolinska i Stockholm och Sahlgrenska i Göteborg (där Nationella donationsregistret finns) lobbar dock fortfarande för donation av bebisars blod för forskningens skull, trots att annan forskning inom samma område starkt talar emot och tar avstånd ifrån denna praxis. Dessvärre är detta en i raden av risker och komplikationer blivande föräldrar hålls undan för att sjukvården helst inte vill bli ifrågasatt eller ändra på sedan länge grundade rutiner.

Men för att tydliggöra: Donation är inte bara något som riskerar att skada bebisen, det är troligt att den är tröttare, har sämre apgarvärden och kommer igång med amning senare om den inte har fått allt sitt blod. Du kan ju fundera själv över hur du skulle må om du gick till blodbussen och de tömde dig på en tredjedel av din blodvolym. Det skulle ta ett tag för dig att hämta dig!”
/ Anja Lanne

 

20140412-170702.jpg


”Skulle du kunna donera en tredjedel av ditt barns blod? Skulle du kunna tappa ditt barn på en tredjedel av hens blod utan anledning och sedan kasta bort blodet?

Är du gravid? Vill du att ditt barn ska få behålla sitt blod när det föds, eller tycker du att det räcker om ditt barn får nöja sig med två tredjedelar av sitt blod?

Skulle du vilja bli tappad på en tredjedel av ditt blod?

Känner du till skillnaden mellan sen och tidig avnavling?
(förklaring av avnavling finner du längst ner i texten).

Känner du till att du på många förlossningsavdelningar uttryckligen måste be om att ditt barn ska få behålla sitt blod? Att om du inte speciellt ber om sen avnavling så kommer förlossningspersonalen automatiskt att göra en tidig avnavling, så att upp till en tredjedel av ditt barns blod går till spillo?

Känner du till att felaktig information ges i syfte att lura föräldrar att tro att den förlorade tredjedelen är onödigt överskottsblod? Känner du till att en av anledningarna till detta är att kunna be föräldrarna om att de ska donera sitt barns blod till nationella biobanken för navelsträngsblod, till forskning och stamcellstransplantationer, bland annat?

Känner du till att det som av en händelse råkar vara förlossningsavdelningarna som ligger nära nationella biobanken som i störst utsträckning fortfarande tillämpar tidig avnavling, trots att det idag är väl känt att tidig avnavling är mycket negativt för barnet?

Känner du till att istället för att beröva ditt barn på en tredjedel av dess blod, så kan du själv anmäla dig till Tobiasregistret som donator och ha chansen att rädda livet på någon som behöver en stamcellstransplantation/”benmärgstransplantation”? Känner du till att om alla friska vuxna anmälde sig som stamcellsdonatorer så skulle oskyldiga nyfödda barn inte behöva donera en tredjedel av sitt blod för att rädda liv? Känner du till att tidig avnavling påverkar ditt barn negativt, medan det är helt ofarligt för dig att donera stamceller och rädda liv?

INGEN förälder skulle välja att donera sitt barns blod om de fick korrekt information!

Det här är sanningen och den information som barnmorskan BORDE ge när hen ber en mamma att donera sitt barns blod och mamman frågar vad donationen innebär:

-”Jo du förstår, när barnet ligger i magen så andas det inte, utan barnets blod syresätts genom att blodet cirkulerar mellan barnet och moderkakan via navelsträngen. När barnet föds fram och drar första andetaget så stoppas cirkulationen automatiskt och istället för att cirkulera runt så kan blodet bara färdas i en riktning – mot barnet. Det tar några minuter för moderkaka och navelsträng att hinna pumpa in allt blod i barnet, men när allt blod hamnat rätt så slutar det pulsera.

Om man vill så kan man välja att sätta en klämma på navelsträngen i samma sekund som barnet föds fram, så att blodet i navelsträngen inte pumpas in i barnet utan blir utelåst och då kan man ta detta blod och donera det till viktig forskning”.

-”Men, får inte mitt barn för lite blod då?”

-”Jo, alltså … ditt barn har kanske 2 tredjedelar av sitt blod i sin kropp när det föds och en tredjedel i navelsträng och moderkaka, så barnet kommer ju bli av med en tredjedel av sitt blod ungefär”.

-”Frågar du på allvar om jag vill beröva mitt barn en tredjedel av dess blod? Ett nyfött, försvarslöst litet barn som just kommit till världen?!”

-”Ja, precis. Vill du donera upp till en tredjedel av ditt barns blod?”

Det värsta av allt här är alltså att avnavling enligt ovan (dvs tidig avnavling) på många förlossningsavdelningar görs ALLTID, per automatik, även när det inte är aktuellt med donation. Barn avnavlas enligt beskrivning ovan VARJE DAG, utan att blodet ens tas om hand, utan det kastas bara. Barnet får 2 tredjedelar av sitt blod och resten kastas tillsammans med moderkaka och navelsträng.

Sen avnavling = låta navelsträngen vara helt orörd tills dess att den slutat pulsera och allt barnets blod hunnit föras över till barnet och först därefter klampa och klippa.

Det är alltså klampningen som är det viktiga här. Det är klampningen som stoppar blodflödet.”
/Beckah Rolandsson

20130706-165221.jpg

20130706-165358.jpg

 

 

 

Sen avnavling – Barnets födslorätt!

Puffar upp denna viktiga text ännu en gång. Samtidigt vill jag passa på att tacka Linda Morge som kämpar så mycket för detta och som ser till att många människor gjort/gör ett informerat val, du är en fantastisk människa! Jag kommer att uppdatera denna text allt eftersom jag hittar information som jag tycker ska vara med, information som jag tycker är viktig att andra tar del utav.

Gå gärna med i Fb-grupperna Sen avnavling – barnets födslorätt

Leaving A Baby’s Umbilical Cord To Stop Pulsating (Delayed Cord Clamping)

Delayed Cord Clamping UK

Sen avnavling for alle nyfødte barn

Jag var in på doulan Rannveigs blogg (besök gärna hennes fina hemsida) och såg hennes inlägg om sen avnavling (sen avnavling är något jag tycker är otroligt viktigt!) Rannveig skriver så bra, så här kommer hennes text.

”Många som ska få barn tänker inte över hur och när man klipper navelsträngen efter att barnet är fött, det gjorde jag inte iallafall för 9 år sedan. Men under senaste åren har jag läst mer och mer om förlossningar och allt runt om kring det ämnet. Då dök upp ämnet “sen avnavling”. “Vad är det?” undrade jag. Det lät som nånting nytt så jag fortsatte och läsa. Ju mer jag läste desto mer blev jag övertygad om att nu har människan gått för långt med alla sina medicinska prylar och teorier. Idag brukar man klampa och klippa navelsträngen omedelbart efter att barnet kommer ut, och ibland innan hela barnet föds fram. Men det började man inte göra förr än vid 1900 talet och det var läkarna på sjukhusen som kom med den konstiga teorin att barnet kan få i sig för mycket blod, till och med att blod från mamman pumpas över till barnet om man inte stoppar flödet direkt. Den teorin finns nu på sjukhus över nästan hela världen och alla tror på att om man inte klipper länken mellan mor och barn direkt då drabbas barnet av olika sjukdomar och tillstånd. Men om vi nu tänker rent logiskt, som jag vet att alla kan göra, vad vet vi om moderkakan och navelsträngen?

Moderkakan är barriären mellan mamma och barn. Det är ett organ som växer med ett syfte och det är att ta bort avfallsämne från barnets blod och föra över till mamman, samt att ta näring och syre från mammans blod och föra över till bebisen. De två cirkulationer kommer aldrig i direkt kontakt med varandra. När barnet är i magen behöver det inte sina lungor så hjärtat pumpar aldrig blod till dom, men när barnet föds då ska ett hål stängas i hjärtat för att skicka blodtillförsel till lungorna och barnet kan ta sitt första andetag. Men var ska det extra blod komma ifrån om vi tar bort upp till hälften av barnets blod med att klampa navelsträngen? Ja, upp till hälften av barnets blod finns i navelsträngen och moderkakan när barnet föds för att om nånting skulle vara fel efter att barnet är ute då slutar inte cirkulationen mellan bebis och moderkaka för att den ser till att barnet fortsätter att få näring, och fram för allt, syre. Om allt är bra då fortsätter pulsationen i navelsträngen ett tag för att kvarvarande blod från moderkakan ska pumpas till bebisen. Till slut är navelsträngen vit och slapp och oftast föds moderkakan när pulsationen har slutat.

Det är stor debatt idag om stora blödningar hos mammor efter att moderkakan är född och nu tänker jag bara logiskt igen. Idag får mammor en spruta efter förlossningen för att livmodern ska dra ihop sig snabbt och stöta ut moderkakan, detta är då för att minska risken för kvarhållen moderkaka och blödning… säger dom. Men om man nu tänker efter, är det lättare att få ut en moderkaka som är full med blod eller en moderkaka som är tömd på blod (som blir oftast mindre)? I hemförlossning brukar man nästan aldrig klippa navelsträngen förr än moderkakan är redo att komma ut, eller har kommit redan. Siffran över stora blödningar går nästan inte att mäta för att den är så låg.

Jag skulle säga att bevisen visar tydligt att det är bra för mamman att låta kroppen göra sitt naturligt, som den ska göra. Men hur är det med långtidseffekter på bebisen? Det är inte så länge sen jag såg en föreläsning i TEDtalks på nätet om tidig och sen avnavling. Där pratade mannen om avnavlingen från ännu en synvinkel. Han pratade om barnets järnnivåer. Vi som har fått barn vet att det är en faktor som barnmorskar pratar om, att vid 6 månaders ålder kan barn utveckla järnbrist som kan vara väldigt allvarligt. Mannen undrade varför naturen skulle ha gjort en sån miss att barnen inte hade järn nog för att klara sig. Men barn som får sitt blod har inga problem med sitt järn. Idag tjänar läkemedelsbolagen miljarder på järntillskott till barn, järn som det kanske aldrig skulle behöva ta om det bara fick sitt blod när det föddes. Denna mannen ville rädda morgondagens barn från skador som är direkt kopplade till tidig avnavling.

För att sammanfatta min text då tycker jag att bevisen är tydliga och att vi borde sluta avnavla tidigt. Det hjälper mamman så att hon har mindre risk för stora blödningar. Det hjälper så att barnet inte är blodfattigt, trött, har låga järnnivåer och har lägre IQ och när barnet får allt sitt blod då får det också skydd mot sjukdomar.

Gör ett informerat val för ditt barn.”


Och från sidan ”Fb doulan” (Skrivet av Xana De Silva)

”Så här brukar jag förklara sen avnavling: När bebisen ligger i magen så får hen allt syre och näring från moderkakan via navelsträngen. Alla slaggprodukter lämnar barnet via navelsträngen. När bebisen föds så fortsätter navelsträngen och moderkakan att jobba, precis som när bebisen låg i magen. Och det är faktiskt otroligt bra! För när bebisen föds så ska hela hens blodcirkulation förändras och lungorna ska vidgas ut och börja ta upp syre. De här förändringarna kan ta liiite tid – men det gör inget om navelsträngen är intakt. Bebisen får det hen behöver ändå. Så syrerikt blod pulserar till bebisen och sedan återvänder en del blod till moderkakan. Nu ”läser” moderkakan av blodet och avgör hur väl bebisen syresätter sig själv. Om svaret är att bebisen syresätter sig sådär, så fortsätter navelsträngen att pulsera. När bebisen dock syresätter sig själv väl så pumpas bebisens blod från moderkakan och navelsträngen in i bebisen och sedan upphör pulsationen. Denna process kan ta 3-45 minuter. Om man istället har tidig avnavling så klampas och klipps navelsträngen när bebisen är 0-3 minuter gammal. Nu får bebisen varken hjälp med syresättning och har dessutom förlorat upp till en tredjedel av sitt eget blod! Hur skulle du må om du förlorade 1/3 av ditt blod?? Inte så bra och bebisen mår inte heller bra av det!
Får bebisen sen avnavling så sover hen bättre, ammar bättre, skriker mindre och får ett starkare immunförsvar då navelsträngsblodet är rikt på stamceller. Dessutom får bebisen högre järnvärde, även vid 6 månaders ålder, jämfört med barn som fått tidig avnavling. Järn är mycket viktigt för hjärnutvecklingen och brist kan ex leda till ADHD.
Även för mamma är sen avnavling bättre så det minskar risk för kvarhållen moderkaka och blödning. Det är nämligen svårare för kroppen att få ut en moderkaka som är stenhård av bebisens blod.
Det finns faktiskt inga fördelar med tidig avnavling för varken mor eller barn. Så kräv att få sen avnavling! Kräv att barnmorska/undersköterska vänta med att klampa och klippa navelsträngen tills pulsationen upphört och navelsträngen är tunn och vit!”

Benefits of Delayed Cord Clamping:

•Baby receives up to 20-50% more blood (54-160ml) than if clamped prematurely.
•Boosts iron levels and prevents anemia.
•Baby receives all their stem cells.
•Better oxygen levels, decreasing need for supplemental oxygen.
•No need to worry if baby isn’t ”breathing” immediately because the placenta/cord is supplying oxygen to the baby.
•Reduces incidence of bleeding in the brain (intraventricular hemorrhage) and the need for blood transfusion.
•Decrease risk of Birth Injuries, specifically those associated with the brain/IQ.
•Decreases risk of maternal postpartum hemorrhage and retained placenta.

Babies are born with their own resuscitation equipment. The placenta not only helps the baby to transition, but assists with resuscitation if needed. There is no reason to clamp and cut the cord of a baby who needs help. Doing so will create more problems for the baby and mother. Anything that needs to be done can be done with back-up from the placenta, and the involvement of the mother.

 

”När ett barn föds finns en tredjedel av dess blodvolym kvar i moderkaka och navelsträng. Tillsammans utgör de barnets tilltänkta totala blodvolym, något som det inte bara har rätt till utan faktiskt behöver för att undvika blodbrist. När sjukvården avnavlar tidigt (innan denna kvarvarande blodmängd har hunnit pulsera över till barnet) av olika skäl, tex donation av navelsträngsblod, går barnet miste om en stor del av det som den behöver för att få en bra start i livet. De stamceller som forskningen vill ha är också något som barnet har nytta av för att bättre hantera eventuella infektioner, skador eller annat som den kan ha utsatts för under eller snart efter förlossningen. Det är också bevisat att bebisen har bättre järnvärden om den avnavlas sent och får tillgång till hela sin blodvolym. Låga järnvärden till följd av tidig avnavling hos bebisar har bevisat långtgående negativa effekt för dess kognitiva funktionsutveckling under uppväxtåret, så som beteendestörningar, koncentrationssvårigheter och liknande.

Av dessa skäl och på grund av denna forskning har de flesta av landets förlossningskliniker tagit avstånd från att avnavla tidigt, de ser helt enkelt att risken för komplikationer och hälsonackdelar för bebisen överväger behovet av donationsblod. Vissa forskningskliniker, så som Karolinska i Stockholm och Sahlgrenska i Göteborg (där Nationella donationsregistret finns) lobbar dock fortfarande för donation av bebisars blod för forskningens skull, trots att annan forskning inom samma område starkt talar emot och tar avstånd ifrån denna praxis. Dessvärre är detta en i raden av risker och komplikationer blivande föräldrar hålls undan för att sjukvården helst inte vill bli ifrågasatt eller ändra på sedan länge grundade rutiner.

Men för att tydliggöra: Donation är inte bara något som riskerar att skada bebisen, det är troligt att den är tröttare, har sämre apgarvärden och kommer igång med amning senare om den inte har fått allt sitt blod. Du kan ju fundera själv över hur du skulle må om du gick till blodbussen och de tömde dig på en tredjedel av din blodvolym. Det skulle ta ett tag för dig att hämta dig!”
/ Anja Lanne

 

20140412-170702.jpg


”Skulle du kunna donera en tredjedel av ditt barns blod? Skulle du kunna tappa ditt barn på en tredjedel av hens blod utan anledning och sedan kasta bort blodet?

Är du gravid? Vill du att ditt barn ska få behålla sitt blod när det föds, eller tycker du att det räcker om ditt barn får nöja sig med två tredjedelar av sitt blod?

Skulle du vilja bli tappad på en tredjedel av ditt blod?

Känner du till skillnaden mellan sen och tidig avnavling?
(förklaring av avnavling finner du längst ner i texten).

Känner du till att du på många förlossningsavdelningar uttryckligen måste be om att ditt barn ska få behålla sitt blod? Att om du inte speciellt ber om sen avnavling så kommer förlossningspersonalen automatiskt att göra en tidig avnavling, så att upp till en tredjedel av ditt barns blod går till spillo?

Känner du till att felaktig information ges i syfte att lura föräldrar att tro att den förlorade tredjedelen är onödigt överskottsblod? Känner du till att en av anledningarna till detta är att kunna be föräldrarna om att de ska donera sitt barns blod till nationella biobanken för navelsträngsblod, till forskning och stamcellstransplantationer, bland annat?

Känner du till att det som av en händelse råkar vara förlossningsavdelningarna som ligger nära nationella biobanken som i störst utsträckning fortfarande tillämpar tidig avnavling, trots att det idag är väl känt att tidig avnavling är mycket negativt för barnet?

Känner du till att istället för att beröva ditt barn på en tredjedel av dess blod, så kan du själv anmäla dig till Tobiasregistret som donator och ha chansen att rädda livet på någon som behöver en stamcellstransplantation/”benmärgstransplantation”? Känner du till att om alla friska vuxna anmälde sig som stamcellsdonatorer så skulle oskyldiga nyfödda barn inte behöva donera en tredjedel av sitt blod för att rädda liv? Känner du till att tidig avnavling påverkar ditt barn negativt, medan det är helt ofarligt för dig att donera stamceller och rädda liv?

INGEN förälder skulle välja att donera sitt barns blod om de fick korrekt information!

Det här är sanningen och den information som barnmorskan BORDE ge när hen ber en mamma att donera sitt barns blod och mamman frågar vad donationen innebär:

-”Jo du förstår, när barnet ligger i magen så andas det inte, utan barnets blod syresätts genom att blodet cirkulerar mellan barnet och moderkakan via navelsträngen. När barnet föds fram och drar första andetaget så stoppas cirkulationen automatiskt och istället för att cirkulera runt så kan blodet bara färdas i en riktning – mot barnet. Det tar några minuter för moderkaka och navelsträng att hinna pumpa in allt blod i barnet, men när allt blod hamnat rätt så slutar det pulsera.

Om man vill så kan man välja att sätta en klämma på navelsträngen i samma sekund som barnet föds fram, så att blodet i navelsträngen inte pumpas in i barnet utan blir utelåst och då kan man ta detta blod och donera det till viktig forskning”.

-”Men, får inte mitt barn för lite blod då?”

-”Jo, alltså … ditt barn har kanske 2 tredjedelar av sitt blod i sin kropp när det föds och en tredjedel i navelsträng och moderkaka, så barnet kommer ju bli av med en tredjedel av sitt blod ungefär”.

-”Frågar du på allvar om jag vill beröva mitt barn en tredjedel av dess blod? Ett nyfött, försvarslöst litet barn som just kommit till världen?!”

-”Ja, precis. Vill du donera upp till en tredjedel av ditt barns blod?”

Det värsta av allt här är alltså att avnavling enligt ovan (dvs tidig avnavling) på många förlossningsavdelningar görs ALLTID, per automatik, även när det inte är aktuellt med donation. Barn avnavlas enligt beskrivning ovan VARJE DAG, utan att blodet ens tas om hand, utan det kastas bara. Barnet får 2 tredjedelar av sitt blod och resten kastas tillsammans med moderkaka och navelsträng.

Sen avnavling = låta navelsträngen vara helt orörd tills dess att den slutat pulsera och allt barnets blod hunnit föras över till barnet och först därefter klampa och klippa.

Det är alltså klampningen som är det viktiga här. Det är klampningen som stoppar blodflödet.”
/Beckah Rolandsson

20130706-165221.jpg

20130706-165358.jpg

 

 

 

Värkstimulerande, Syntocinon/Pitocin

Ur Läkartidningen.

”Värkstimulering med dropp kan skada barnet.
Oförsiktig användning av värkstimulering med Syntocinon-dropp till mamman under förlossningen kan skada barnet.

Läkare befarar att detta är ett ökande problem. Därför planeras en genomgång av anmälningar om förlossningskomplikationer.

  • Detta är något som jag, som vetenskapligt råd, i ökande utsträckning lagt märke till under de senaste fem, sex åren, både i ansvars- och i patientförsäkringsärenden. Därför vill vi nu gå igenom detta på ett mer systematiskt sätt, säger Ulf Hanson, centrumchef för kvinnokliniken på Akademiska sjukhuset i Uppsala.
    En genomgång av lex Maria-ärenden och anmälningar till HSAN som rör förlossningskomplikationer kommer därför att genomföras.

Syntocinon-dropp kan ges till mamman för att påskynda värkarbetet under förlossningen, men om det ges i för höga doser kan barnet få syrebrist. Detta kan ge skador eller, i värsta fall, leda till att barnet avlider.
Nyligen varnade HSAN en läkare som i samband med en förlossning ordinerade ytterligare stimulering med Syntocinon, trots att CTG-kurvan var onormal. Barnet förlöstes med sugklocka, men avled tre dagar senare.
Ulf Hanson är sedan tio år vetenskapligt råd i obstetrik och gynekologi och har granskat en lång rad anmälningar till HSAN, Socialstyrelsen samt patientförsäkringen. Han har diskuterat frågan om ökad användning av Syntocinon-dropp med kollegor och andra vetenskapliga råd som även de sett detta som ett växande problem.
Syntocinon-dropp används vid ungefär hälften av de 100 000 förlossningar som årligen sker i Sverige.
I början av 1990-talet kom så kallad ”aktiv management” som
innebär att förlossningen inte ska ta för lång tid för mamman och att man skall vara aktivare och stimulera värkarbetet mer. Det kan innebära att man stimulerar med dropp lite för kraftigt vilket gör att värkarna kommer tätt. Om barnet då är ansträngt blir det ännu jobbigare för det. I stället för att ta det lugnt så drar man på, och då kan barnet bli påverkat, säger Ulf Hanson.”

Business of being born

Tipsar om The business of being born igen. Första filmen heter The business of being born. Sedan finns More business of being born 1-4. Rekommenderar alla gravida/förlossningsintresserade att se filmerna.

”För en nutida födande kvinna innebär födsloprocessen en rad av interventioner. Den första att hon över huvud taget behöver flytta på sig. För en del kvinnor innebär transporten en stress. Stress ger ökat adrenalinpåslag. Adrenalin får värkarbetet att avstanna. Ett sätt att få igång värkarbetet är att ge ett värkförstärkande hormondropp (Syntocinon/Pitocin). Detta är förbundet med biverkningar, vilket gör att man måste ha tillgång till omedelbart kejsarsnitt när medicinen ges. Ändå ligger Sverige bland de länder i Europa med högst användning av värkförstärkande dropp. Mellan svenska sjukhus kan det variera med så mycket som 32 – 60 % hos förstföderskor. Vad motiverar den stora olikheten av användande? Tolkning av föreliggande evidens? Olika vårdkulturer på olika sjukhus? Ökad användning av ryggbedövning vilket ibland ger upphov till försvagat värkarbete? Behov av snabbt flöde genom förlossningsavdelningen i brist på plats? Eller: har kvinnor förändrats evolutionärt i vissa delar av landet så de inte längre kan föda utan måste ha dropp?

Rutinen att avnavla, dvs stoppa syreförbindelsen mellan mamman och det nyfödda barnet, omedelbart eller inom få minuter efter framfödandet saknar evidens för att det skulle vara gynnsamt för mor eller barn. Och det är inte rutin att mamman får möjlighet till informerat samtycke vid avnavling.

Ytterligare rutiner: injektion till mamman så snart barnet är ute är något som de flesta mammor inte vet om att de skall få och sällan tillfrågas om de vill eller ej. Man kan fråga sig om det är nödvändigt att alla kvinnor ”erbjuds” detta. Poängen här är: ges sprutan med informerat samtycke?”

Del 3, Informerat samtycke