imageimage

YouTube Preview ImageYouTube Preview Image

 

(Klickbara videos)

För fler fantastiska förlossningsvideos besök gruppen Sen avnavling barnets födslorätt och kika i tråden ”Peppande förlossningsvideotråd”

Why One Born Every Minute is making birth worse for women

http://www.bestdaily.co.uk/your-life/news/a636769/why-one-born-every-minute-is-making-birth-worse-for-women.html

”Word needs to spread: women need to get off the bed; women don’t need to be told when or how to push; women need darkness, privacy, quietness and comfort; giving birth is not to be feared; and women’s bodies work – under the right circumstances. Women need to demand better, and if nobody listens, they need to get angry.

Giving birth like they do on OBEM is presented as utterly normal, but it couldn’t be further from normality. It seems like it’s so easy to forget that people are mammals. Would we expect our pet cat to give birth easily and successfully under the circumstances that most One Borners find themselves in? No. We know that bright lights, busyness, strangers, fear and disruption would bring an abrupt halt to the labour of any self-respecting cat, dog, pig or panda. But we seem to assume that women can just pop out a baby while someone they’ve never met before is leaning on their leg and chatting to their husband about what he does for a living.”

Precis som doulan Jenny skrev, istället för skrämmande tv-födslar så rekommenderar jag att besöka gruppen Sen avnavling barnets födslorätt på Facebook och njuta av inlägget ”Peppande förlossningsvideotråd” Stärkande och peppande bilder/videos som ger tillit till vår egen fantastiska förmåga.

”Det som skett i spåren av svininfluensavaccinationen är en medicinsk tragedi, säger Göran Stiernstedt, chef på SKL (Sveriges Kommuner och Landsting). Stiernstedt anlitades som expert i samband med beslutet om massvaccineringen med Pandemrix 2009.

Text: Anna Jönsson/Källa: HD torsdag 29 nov 2012.

Nu i efterhand ångrar Stiernstedt beslutet. Han var tveksam redan när beslutet togs men uppmanade ändå svenskarna att vaccinera sig. Idag när vi vet konsekvenserna är han dock övertygad om att beslutet som togs var fel.

Narkolepsibarnen har gjort sin stämma hörd genom att organisera sig och göra en gemensam sak av det skedda. Men tänk på alla dem som inte hörsammats, som inte lyckats få gehör hos läkare, som inte fått bekräftat sin skada och inte fått genomslagskraft i massmedia, utan i stället fortfarande lider i det tysta i hemmet. De som ännu inte vet att de själva kan rapportera in biverkningen här på läkemedelsverkets sida.

Stiernstedt efterlyser nu mer utredningar, helst ska det göras av en oberoende kommission. Han vill veta vad det var för krafter som låg bakom att Sverige tog ett beslut om massvaccinering, han är helt enkelt inne på själva beslutsfattandets mekanismer. Det kan vara på sin plats att fortsätta granska alla turerna kring massvaccinationen, för att lära inför framtida liknande situationer. Om de barn och ungdomar som fick narkolepsi efter sprutan säger Stiernstedt till SVT,

”Jag tycker det är en stor medicinsk tragedi och jag är säker på att den i framtiden kommer att stå i historieböckerna vid sidan om neurosedynkatastrofen.”

Är med i en föräldragrupp där en mamma med en dotter som fått narkolepsi kämpar för att få hjälp. Och i samma grupp är det en mamma som drabbats. Detta är helt fruktansvärt! Tyvärr inte ett dugg förvånad eftersom att jag förstod redan innan att det skulle bli något med tanke på hur snabbt alla beslut om det här togs och hur snabbt vaccinet togs fram obeprövat.

Jag brukar inte skriva inlägg längre men har lovat tillsammans med många andra att tipsa om en samlingsplats för dom/er som drabbats.

Det finns en grupp på Facebook som heter ”Narkolepsi efter Pandemrix-vaccinet” och en grupp som heter ”Livet efter Pandemrix, stödgrupp”.

Sofie Sjöströms bok ”Sömnsprutan” har även precis kommit ut till försäljning.

”Hon drabbades av narkolepsi efter pandemrix och har nu skrivit en bok om sitt liv. Det går att köpa boken via somnsprutan@hotmail.com”

Hur kroppens egna hormoner påverkas utav syntocinon

En så bra text om värkstimulerande, måste dela med mig utav den för den är så bra. Det är Xana De Silva som skrivit detta. Jag tycker sånt här är väldigt intressant.

”Oxytocin är ett förlossningshormon och Syntocinon är ett läkemedel med artificiellt oxytocin (även kallat värkstimulerande dropp). Men syntocinon fungerar inte som oxytocin!
Oxytocin har en pulserande utsöndring, vilket gör att kroppen får en paus emellanåt och kroppen kan styra hur starka värkarna blir utefter livmoderns ork och bebisen mående. Syntocinon ges kontinuerligt vilket gör att värkarna kan bli längre och starkare än bebisen eller moderkakan klarar av vilket leder till att bebisen kan få mindre syre.

Syntocinon blockerar endorfiner, som är kroppens eget morfin. Vid ett naturligt förlopp så utsöndras endorfiner i respons till värkarna (smärta) och oxytocinutsöndringen.

Vid en naturlig förlossning, utsöndrar kroppen extra höga doser av oxytocin under krystningen så att barnet drivs ut snabbare och lättare. Detta kallas för “Fetal ejection reflex”. Syntocinon ökar inte i dos för att mamman krystar (utan endast om dropphastigheten ökas) och ger inte fetal ejection reflex.

Oxytocin är välkänd som kärleks- och anknytningshormonet och hjälper med anknytning mellan mor och barn direkt efter förlossningen. Syntocinon ger ingen anknytning- eller kärleksupplevelse, och samtidigt blockerar syntocinonet oxytocinet vilket innebär att anknytningsprocessen kan störas.
Syntocinon gör att man behöver övervaka mera med CTG eller skalpelektrod, risken att bebisen blir stressad ökar, vilket leder till att risken för akut kejsarsnitt och sugklocka ökar.

Din kropps eget oxytocin är överlägset syntocinon (värkstimulerande dropp) på många sätt. Det finns flera sätt att öka oxytocinet, exempelvis hud-mot-hud kontakt, massage/beröring, värme, amning, bröststimulering, bad/dusch, akupunktur, sterila kvaddlar, spikmatta, TENS, andningstekniker, musik man gillar, aromaterapi och avslappningstekniker. Att ha en doula under förlossningen ökar också oxytocinet!
Oxytocinet blockeras av stress, rädsla och stresshormoner, så ha en så lugn miljö omkring dig som möjligt och personer som får dig att känna dig trygg. Kom ihåg – om man har för lågt oxytocin/värksvaghet så finns det en anledning och det är inte att det är något fel på dig eller din kropp! Det är istället att det är fel på miljön, stödet eller förutsättningarna som du förväntas föda i. Lösningen på för lågt oxytocin/värksvaghet är inte att börja med syntocinon! I första hand behöver man rätta det som är fel! Lös problemet! Byt barnmorska. Prata om dina rädslor och det du funderar på. Vad kan du göra för att känna dig mindre stressad och ta bort stressmoment? Ät och drick! Om du inte får tillräckligt med stöd så ring till en vän/släkting/doula och be att de kommer och stöttar dig. Använd teknikerna som ökar oxytocinet.
Syntocinon bör vara ett sistahandsalternativ, inte ett förstahandsval!

Om du under förlossningen erbjuds syntocinon, så fråga om det görs av någon medicinsk anledning och i så fall vilken! Ofta ges värkstimulerande dropp för att förlossningen ska gå snabbare, utan medicinsk anledning. Kanske är barnmorskan otålig eller stressade för att avdelningen har högt tryck? Kanske tycker barnmorskan att kvinnan blir för trött om förlossningen pågår länge till? (Då kan kvinnan istället få hjälp att sova och vila mellan värkarna. Kanske ett varmt bad är lämpligt?) Om man får en epidural så blockerar det kroppens eget oxytocin och endorfiner, vilket ofta leder till att man behöver syntocinon.

Detta pratade vi om på utbildningen också då en barnmorska föreläste. Tycker att Xana De Silvas text är otroligt bra! Visst kan det givetvis finnas medicinska anledningar, och då är det jättebra att syntocinon finns! MEN syntocinon överanvänds något så otroligt mycket i fel syfte många, många gånger. Jag var med om det under min första förlossning, överstimulering, vilket slutade med en hög sugklocka pga hotande asfyxi och ett väldigt otrevligt sett att födas (och föda) på. En komplikation som blev utav syntocinon enligt min journal.

Här finns en bra artikel om detta som en barnmorska skrivit.

Studier visar även att syntocinon/pitocin ökar risken för gulsot hos barnet.

Ur Ingela Wiklunds artikel om skadliga rutiner inom förlossningsvården som var med i Dagens medicin.

”Rutinmässig användning av livmodersammandragande läkemedel efter förlossningen. Studier har visat att denna rutin minskar blödningsmängden med drygt 125 ml. Är det en kliniskt relevant skillnad som motiverar att Sverige rutinmässigt ger detta preparat till mer än 100 000 kvinnor/år?”

Från Fb Doulan

”Risk för kvarhållen moderkaka är större när livmodersammandragande medel (syntocinon) ges innan moderkakan har fötts fram. Enligt Michel Odent började problemen med kvarhållen moderkaka när livmodersammandragande medel infördes som rutin inom förlossningsvården. När det ges så fort barnet har fötts kan livmoderhalsen dra ihop sig och “stängas till” innan moderkakan kommit ut, och mamman måste sövas för att få den uttagen ”för hand”. Om mamma och barn bara får bonda ifred och börja amma, utan att någon är där och stör, så frigörs kroppens eget oxytocin, vilket gör att livmodern drar ihop sig på naturligt sätt och blödningsrisken minimeras.
Värkstimulerande dropp under förlossningen hämmar tyvärr också kroppens eget oxytocin och därmed förmågan att stöta ut moderkakan/minimera blödning. Naturligtvis är det jättebra att det finns livmodersammandragande medel OM det skulle behövas, alltså om mamman börjar blöda mer än normalt, men det är inte bra att det ges på rutin INNAN moderkakan fötts.
En annan riskfaktor för kvarhållande moderkaka/stor blödning är tidig avnavling, dvs om man klipper navelsträngen direkt efter barnets födelse, för då blir det mer blod i moderkakan, den blir hårdare, får svårare att lossna från livmodern och livmodern får svårare att dra ihop sig när moderkakan är stor och hård.”

Som doulan Rannveig skrev:

”Att använda livmodersammandragande spruta efter förlossningen kan vara det som orsakar blödningen. Att tvinga livmodern att dra ihop sig när moderkakan inte är redo kan stänga cervix så moderkakan inte kan ta sig ut. Och att klampa navelsträngen direkt samt ge livmodersammandragande gör att moderkakan är tjock och mindre flexibel och det i sig kan göra det svårare att få moderkakan ut.
Varför vill endel barnmorskor ha moderkakan ut inom 10 minuter när PM säger att det är OK att den får ta en timme på sig så länge ingen stor blödning uppstår?”

(Efter vår 8:e förlossning tackade jag nej till injektionen, ville inte ta den på rutin utan endast om det skulle behövas. Den förlossningen blödde jag nästan ingenting under och efteråt, blödde minst av alla 8 gånger. Livmodern drog ihop sig snabbt och fint av sig själv, dessutom utan de hemska eftervärkar som värkstimulerande oftast skapar. Hade inga onda eftervärkar alls denna gång. Moderkakan kom ut snabbt och fint efter drygt 10 minuter. Dessutom slapp mina egna hormoner störas utav syntocinon.

”Många rutiner i svensk förlossningsvård, som att ta prov från nyföddas navelsträng samt ge livmodersammandragande läkemedel till nyförlösta mödrar, är onödiga och ibland direkt skadliga, skriver Ingela Wiklund.

”Choosing Wisley” är en amerikansk kampanj för att motverka överdiagnostik och överbehandling i vården. I svensk förlossnings- och BB-vård behöver vi definitivt sluta med att behandla och diagnostisera ”för säkerhets skull”.

Allmänhetens tilltro till vården bygger på att vården ges efter mest aktuell kunskap och anpassas efter individuella behov. Screening och generella PM för behandling och övervakning ökar mer och mer inom förlossnings- och BB-vården. Vi blir allt räddare för att missa något och rädslan styr vården till att bli anpassad efter generella behov mer än efter individuella.

Denna strategi leder också till ökade kostnader i vården. Att det finns kommersiella intressen av att vården screenar och behandlar allt fler barn och vuxna bryr vi oss inte mycket om. När någon ifrågasätter om alla rutiner vi har inom förlossningsvården är nödvändiga försvaras det ofta med att vi i Sverige har den lägsta barna- och mödradödligheten i världen tack vare modern övervakning, behandling och vård.
Men är det verkligen den screening och behandling som bidrar mest till förbättrad hälsa i samband med graviditet och förlossning eller är det så att den svenska populationen i grunden är friskare jämfört med andra länder?

Inom förlossningsvården har ett ökat fokus på att finna sjukdomar hos de nyfödda barnen samt vidgade behandlingsindikationer lett till fler och fler provtagningar och undersökningar på nyfödda.
Vi behandlar ofta kvinnor och barn ”för säkerhets skull”. Det finns en risk att screening, när den kommer att omfatta allt fler sjukdomar, i förlängningen kommer att minska människors tilltro till den egna förmågan att uppfatta tecken på sjukdom.

Skrämmande sällan bryr sig förlossningsvård, inkluderat BB-vård, om vad evidensbaserade vetenskapliga studier publicerade i Cochrane och andra databaser kommit fram till. Man fortsätter sitt eget ”race” därför att man tycker att man har klinisk erfarenhet som är tillräckligt stark för att ignorera vetenskapen. Det behövs helt klart en större transparens mellan forskning och kliniskt arbete inom vården.

Ett annat problem som hör samman med över-diagnostik och överbehandling är ”kliniskt jäv” bland experter. När experter, som läkare, barnmorskor, sjuksköterskor och andra, har uppdrag som sakkunniga inom kommun, landsting och stat företräder de ofta sig själva och sin nisch av vården och mycket sällan finns ett övergripande helhetsperspektiv.

Man är så rädd för ett minskat inflytande inom sitt specialistområde att man inte ens vill delta i en debatt om vad som är rimligt att göra inom vården på ett övergripande plan. Detta protektionistiska förhållningssätt är skadligt för hela vården.

I en artikel i Läkartidningen i december uppmanar två läkare Sveriges specialistföreningar att ta itu med detta problem och ta fram evidensbaserade fempunktslistor över onödiga och skadliga åtgärder inom respektive specialistområde i vården. Det skulle vara mycket lätt att välja ut tio områden inom förlossnings- och BB-vård där vi har rutiner som är onödiga eller skadliga. Här nöjer jag mig med att ge fem exempel:

Centralövervakning med CTG – alla studier visar att det mest effektiva och säkra sättet att övervaka och stödja en födande kvinna är att ha en barnmorska närvarande på rummet under hela förlossningen. I stället lägger landets vårdgivare ned tusentals kronor på att köpa Milou, ett system för centralövervakning.

Rutinmässig provtagning avseende syra/bas-status från det nyfödda barnets navelsträng. Detta förbättrar inte barnens hälsa – tvärtom finns det dokumenterat att det finns risker för att detta orsakar anemi hos de nyfödda. Trots detta fortsätter vården med denna skadliga rutin.

Rutinmässig CTG-kontroll vid ankomst till förlossningsavdelning. Fler och fler studier har visat att denna rutin inte ger ett förbättrat resultat på friska kvinnor med normal graviditet, trots det fortsätter vi i Sverige med denna rutin.

Rutinmässig behandling med antibiotika vid långvarig vattenavgång. Man behandlar kvinnor i förlossningsarbete profylaktiskt allt oftare trots att vi känner till vilka negativa effekter en ökad antibiotikaanvändning har.

Rutinmässig användning av livmodersammandragande läkemedel efter förlossningen. Studier har visat att denna rutin minskar blödningsmängden med drygt 125 ml. Är det en kliniskt relevant skillnad som motiverar att Sverige rutinmässigt ger detta preparat till mer än 100 000 kvinnor/år?

Det är dags att se över rutinerna inom svensk förlossnings- och BB-vård. Vi måste komma tillrätta med den kulturella föreställningen om att tidig diagnostik och rutinmässig behandling alltid är viktig. Vi måste också på allvar ta itu med jävsproblematiken bland experter och kommersiella intressen inom vården.”

Överdiagnostik och skadliga rutiner i förlossningsvården

”Många rutiner i svensk förlossningsvård, som att ta prov från nyföddas navelsträng samt ge livmodersammandragande läkemedel till nyförlösta mödrar, är onödiga och ibland direkt skadliga, skriver Ingela Wiklund.

”Choosing Wisley” är en amerikansk kampanj för att motverka överdiagnostik och överbehandling i vården. I svensk förlossnings- och BB-vård behöver vi definitivt sluta med att behandla och diagnostisera ”för säkerhets skull”.

Allmänhetens tilltro till vården bygger på att vården ges efter mest aktuell kunskap och anpassas efter individuella behov. Screening och generella PM för behandling och övervakning ökar mer och mer inom förlossnings- och BB-vården. Vi blir allt räddare för att missa något och rädslan styr vården till att bli anpassad efter generella behov mer än efter individuella.

Denna strategi leder också till ökade kostnader i vården. Att det finns kommersiella intressen av att vården screenar och behandlar allt fler barn och vuxna bryr vi oss inte mycket om. När någon ifrågasätter om alla rutiner vi har inom förlossningsvården är nödvändiga försvaras det ofta med att vi i Sverige har den lägsta barna- och mödradödligheten i världen tack vare modern övervakning, behandling och vård.
Men är det verkligen den screening och behandling som bidrar mest till förbättrad hälsa i samband med graviditet och förlossning eller är det så att den svenska populationen i grunden är friskare jämfört med andra länder?

Inom förlossningsvården har ett ökat fokus på att finna sjukdomar hos de nyfödda barnen samt vidgade behandlingsindikationer lett till fler och fler provtagningar och undersökningar på nyfödda.
Vi behandlar ofta kvinnor och barn ”för säkerhets skull”. Det finns en risk att screening, när den kommer att omfatta allt fler sjukdomar, i förlängningen kommer att minska människors tilltro till den egna förmågan att uppfatta tecken på sjukdom.

Skrämmande sällan bryr sig förlossningsvård, inkluderat BB-vård, om vad evidensbaserade vetenskapliga studier publicerade i Cochrane och andra databaser kommit fram till. Man fortsätter sitt eget ”race” därför att man tycker att man har klinisk erfarenhet som är tillräckligt stark för att ignorera vetenskapen. Det behövs helt klart en större transparens mellan forskning och kliniskt arbete inom vården.

Ett annat problem som hör samman med över-diagnostik och överbehandling är ”kliniskt jäv” bland experter. När experter, som läkare, barnmorskor, sjuksköterskor och andra, har uppdrag som sakkunniga inom kommun, landsting och stat företräder de ofta sig själva och sin nisch av vården och mycket sällan finns ett övergripande helhetsperspektiv.

Man är så rädd för ett minskat inflytande inom sitt specialistområde att man inte ens vill delta i en debatt om vad som är rimligt att göra inom vården på ett övergripande plan. Detta protektionistiska förhållningssätt är skadligt för hela vården.

I en artikel i Läkartidningen i december uppmanar två läkare Sveriges specialistföreningar att ta itu med detta problem och ta fram evidensbaserade fempunktslistor över onödiga och skadliga åtgärder inom respektive specialistområde i vården. Det skulle vara mycket lätt att välja ut tio områden inom förlossnings- och BB-vård där vi har rutiner som är onödiga eller skadliga. Här nöjer jag mig med att ge fem exempel:

Centralövervakning med CTG – alla studier visar att det mest effektiva och säkra sättet att övervaka och stödja en födande kvinna är att ha en barnmorska närvarande på rummet under hela förlossningen. I stället lägger landets vårdgivare ned tusentals kronor på att köpa Milou, ett system för centralövervakning.

Rutinmässig provtagning avseende syra/bas-status från det nyfödda barnets navelsträng. Detta förbättrar inte barnens hälsa – tvärtom finns det dokumenterat att det finns risker för att detta orsakar anemi hos de nyfödda. Trots detta fortsätter vården med denna skadliga rutin.

Rutinmässig CTG-kontroll vid ankomst till förlossningsavdelning. Fler och fler studier har visat att denna rutin inte ger ett förbättrat resultat på friska kvinnor med normal graviditet, trots det fortsätter vi i Sverige med denna rutin.

Rutinmässig behandling med antibiotika vid långvarig vattenavgång. Man behandlar kvinnor i förlossningsarbete profylaktiskt allt oftare trots att vi känner till vilka negativa effekter en ökad antibiotikaanvändning har.

Rutinmässig användning av livmodersammandragande läkemedel efter förlossningen. Studier har visat att denna rutin minskar blödningsmängden med drygt 125 ml. Är det en kliniskt relevant skillnad som motiverar att Sverige rutinmässigt ger detta preparat till mer än 100 000 kvinnor/år?

Det är dags att se över rutinerna inom svensk förlossnings- och BB-vård. Vi måste komma tillrätta med den kulturella föreställningen om att tidig diagnostik och rutinmässig behandling alltid är viktig. Vi måste också på allvar ta itu med jävsproblematiken bland experter och kommersiella intressen inom vården.”

Dagensmedicin.se

Sen avnavling – Barnets födslorätt!

Puffar upp denna viktiga text ännu en gång. Samtidigt vill jag passa på att tacka Linda Morge som kämpar så mycket för detta och som ser till att många människor gjort/gör ett informerat val, du är en fantastisk människa! Jag kommer att uppdatera denna text allt eftersom jag hittar information som jag tycker ska vara med, information som jag tycker är viktig att andra tar del utav.

Gå gärna med i Fb-grupperna Sen avnavling – barnets födslorätt

Leaving A Baby’s Umbilical Cord To Stop Pulsating (Delayed Cord Clamping)

Delayed Cord Clamping UK

Sen avnavling for alle nyfødte barn

Jag var in på doulan Rannveigs blogg (besök gärna hennes fina hemsida) och såg hennes inlägg om sen avnavling (sen avnavling är något jag tycker är otroligt viktigt!) Rannveig skriver så bra, så här kommer hennes text.

”Många som ska få barn tänker inte över hur och när man klipper navelsträngen efter att barnet är fött, det gjorde jag inte iallafall för 9 år sedan. Men under senaste åren har jag läst mer och mer om förlossningar och allt runt om kring det ämnet. Då dök upp ämnet “sen avnavling”. “Vad är det?” undrade jag. Det lät som nånting nytt så jag fortsatte och läsa. Ju mer jag läste desto mer blev jag övertygad om att nu har människan gått för långt med alla sina medicinska prylar och teorier. Idag brukar man klampa och klippa navelsträngen omedelbart efter att barnet kommer ut, och ibland innan hela barnet föds fram. Men det började man inte göra förr än vid 1900 talet och det var läkarna på sjukhusen som kom med den konstiga teorin att barnet kan få i sig för mycket blod, till och med att blod från mamman pumpas över till barnet om man inte stoppar flödet direkt. Den teorin finns nu på sjukhus över nästan hela världen och alla tror på att om man inte klipper länken mellan mor och barn direkt då drabbas barnet av olika sjukdomar och tillstånd. Men om vi nu tänker rent logiskt, som jag vet att alla kan göra, vad vet vi om moderkakan och navelsträngen?

Moderkakan är barriären mellan mamma och barn. Det är ett organ som växer med ett syfte och det är att ta bort avfallsämne från barnets blod och föra över till mamman, samt att ta näring och syre från mammans blod och föra över till bebisen. De två cirkulationer kommer aldrig i direkt kontakt med varandra. När barnet är i magen behöver det inte sina lungor så hjärtat pumpar aldrig blod till dom, men när barnet föds då ska ett hål stängas i hjärtat för att skicka blodtillförsel till lungorna och barnet kan ta sitt första andetag. Men var ska det extra blod komma ifrån om vi tar bort upp till hälften av barnets blod med att klampa navelsträngen? Ja, upp till hälften av barnets blod finns i navelsträngen och moderkakan när barnet föds för att om nånting skulle vara fel efter att barnet är ute då slutar inte cirkulationen mellan bebis och moderkaka för att den ser till att barnet fortsätter att få näring, och fram för allt, syre. Om allt är bra då fortsätter pulsationen i navelsträngen ett tag för att kvarvarande blod från moderkakan ska pumpas till bebisen. Till slut är navelsträngen vit och slapp och oftast föds moderkakan när pulsationen har slutat.

Det är stor debatt idag om stora blödningar hos mammor efter att moderkakan är född och nu tänker jag bara logiskt igen. Idag får mammor en spruta efter förlossningen för att livmodern ska dra ihop sig snabbt och stöta ut moderkakan, detta är då för att minska risken för kvarhållen moderkaka och blödning… säger dom. Men om man nu tänker efter, är det lättare att få ut en moderkaka som är full med blod eller en moderkaka som är tömd på blod (som blir oftast mindre)? I hemförlossning brukar man nästan aldrig klippa navelsträngen förr än moderkakan är redo att komma ut, eller har kommit redan. Siffran över stora blödningar går nästan inte att mäta för att den är så låg.

Jag skulle säga att bevisen visar tydligt att det är bra för mamman att låta kroppen göra sitt naturligt, som den ska göra. Men hur är det med långtidseffekter på bebisen? Det är inte så länge sen jag såg en föreläsning i TEDtalks på nätet om tidig och sen avnavling. Där pratade mannen om avnavlingen från ännu en synvinkel. Han pratade om barnets järnnivåer. Vi som har fått barn vet att det är en faktor som barnmorskar pratar om, att vid 6 månaders ålder kan barn utveckla järnbrist som kan vara väldigt allvarligt. Mannen undrade varför naturen skulle ha gjort en sån miss att barnen inte hade järn nog för att klara sig. Men barn som får sitt blod har inga problem med sitt järn. Idag tjänar läkemedelsbolagen miljarder på järntillskott till barn, järn som det kanske aldrig skulle behöva ta om det bara fick sitt blod när det föddes. Denna mannen ville rädda morgondagens barn från skador som är direkt kopplade till tidig avnavling.

För att sammanfatta min text då tycker jag att bevisen är tydliga och att vi borde sluta avnavla tidigt. Det hjälper mamman så att hon har mindre risk för stora blödningar. Det hjälper så att barnet inte är blodfattigt, trött, har låga järnnivåer och har lägre IQ och när barnet får allt sitt blod då får det också skydd mot sjukdomar.

Gör ett informerat val för ditt barn.”


Och från sidan ”Fb doulan” (Skrivet av Xana De Silva)

”Så här brukar jag förklara sen avnavling: När bebisen ligger i magen så får hen allt syre och näring från moderkakan via navelsträngen. Alla slaggprodukter lämnar barnet via navelsträngen. När bebisen föds så fortsätter navelsträngen och moderkakan att jobba, precis som när bebisen låg i magen. Och det är faktiskt otroligt bra! För när bebisen föds så ska hela hens blodcirkulation förändras och lungorna ska vidgas ut och börja ta upp syre. De här förändringarna kan ta liiite tid – men det gör inget om navelsträngen är intakt. Bebisen får det hen behöver ändå. Så syrerikt blod pulserar till bebisen och sedan återvänder en del blod till moderkakan. Nu ”läser” moderkakan av blodet och avgör hur väl bebisen syresätter sig själv. Om svaret är att bebisen syresätter sig sådär, så fortsätter navelsträngen att pulsera. När bebisen dock syresätter sig själv väl så pumpas bebisens blod från moderkakan och navelsträngen in i bebisen och sedan upphör pulsationen. Denna process kan ta 3-45 minuter. Om man istället har tidig avnavling så klampas och klipps navelsträngen när bebisen är 0-3 minuter gammal. Nu får bebisen varken hjälp med syresättning och har dessutom förlorat upp till en tredjedel av sitt eget blod! Hur skulle du må om du förlorade 1/3 av ditt blod?? Inte så bra och bebisen mår inte heller bra av det!
Får bebisen sen avnavling så sover hen bättre, ammar bättre, skriker mindre och får ett starkare immunförsvar då navelsträngsblodet är rikt på stamceller. Dessutom får bebisen högre järnvärde, även vid 6 månaders ålder, jämfört med barn som fått tidig avnavling. Järn är mycket viktigt för hjärnutvecklingen och brist kan ex leda till ADHD.
Även för mamma är sen avnavling bättre så det minskar risk för kvarhållen moderkaka och blödning. Det är nämligen svårare för kroppen att få ut en moderkaka som är stenhård av bebisens blod.
Det finns faktiskt inga fördelar med tidig avnavling för varken mor eller barn. Så kräv att få sen avnavling! Kräv att barnmorska/undersköterska vänta med att klampa och klippa navelsträngen tills pulsationen upphört och navelsträngen är tunn och vit!”

Benefits of Delayed Cord Clamping:

•Baby receives up to 20-50% more blood (54-160ml) than if clamped prematurely.
•Boosts iron levels and prevents anemia.
•Baby receives all their stem cells.
•Better oxygen levels, decreasing need for supplemental oxygen.
•No need to worry if baby isn’t ”breathing” immediately because the placenta/cord is supplying oxygen to the baby.
•Reduces incidence of bleeding in the brain (intraventricular hemorrhage) and the need for blood transfusion.
•Decrease risk of Birth Injuries, specifically those associated with the brain/IQ.
•Decreases risk of maternal postpartum hemorrhage and retained placenta.

Babies are born with their own resuscitation equipment. The placenta not only helps the baby to transition, but assists with resuscitation if needed. There is no reason to clamp and cut the cord of a baby who needs help. Doing so will create more problems for the baby and mother. Anything that needs to be done can be done with back-up from the placenta, and the involvement of the mother.

 

”När ett barn föds finns en tredjedel av dess blodvolym kvar i moderkaka och navelsträng. Tillsammans utgör de barnets tilltänkta totala blodvolym, något som det inte bara har rätt till utan faktiskt behöver för att undvika blodbrist. När sjukvården avnavlar tidigt (innan denna kvarvarande blodmängd har hunnit pulsera över till barnet) av olika skäl, tex donation av navelsträngsblod, går barnet miste om en stor del av det som den behöver för att få en bra start i livet. De stamceller som forskningen vill ha är också något som barnet har nytta av för att bättre hantera eventuella infektioner, skador eller annat som den kan ha utsatts för under eller snart efter förlossningen. Det är också bevisat att bebisen har bättre järnvärden om den avnavlas sent och får tillgång till hela sin blodvolym. Låga järnvärden till följd av tidig avnavling hos bebisar har bevisat långtgående negativa effekt för dess kognitiva funktionsutveckling under uppväxtåret, så som beteendestörningar, koncentrationssvårigheter och liknande.

Av dessa skäl och på grund av denna forskning har de flesta av landets förlossningskliniker tagit avstånd från att avnavla tidigt, de ser helt enkelt att risken för komplikationer och hälsonackdelar för bebisen överväger behovet av donationsblod. Vissa forskningskliniker, så som Karolinska i Stockholm och Sahlgrenska i Göteborg (där Nationella donationsregistret finns) lobbar dock fortfarande för donation av bebisars blod för forskningens skull, trots att annan forskning inom samma område starkt talar emot och tar avstånd ifrån denna praxis. Dessvärre är detta en i raden av risker och komplikationer blivande föräldrar hålls undan för att sjukvården helst inte vill bli ifrågasatt eller ändra på sedan länge grundade rutiner.

Men för att tydliggöra: Donation är inte bara något som riskerar att skada bebisen, det är troligt att den är tröttare, har sämre apgarvärden och kommer igång med amning senare om den inte har fått allt sitt blod. Du kan ju fundera själv över hur du skulle må om du gick till blodbussen och de tömde dig på en tredjedel av din blodvolym. Det skulle ta ett tag för dig att hämta dig!”
/ Anja Lanne

 

20140412-170702.jpg


”Skulle du kunna donera en tredjedel av ditt barns blod? Skulle du kunna tappa ditt barn på en tredjedel av hens blod utan anledning och sedan kasta bort blodet?

Är du gravid? Vill du att ditt barn ska få behålla sitt blod när det föds, eller tycker du att det räcker om ditt barn får nöja sig med två tredjedelar av sitt blod?

Skulle du vilja bli tappad på en tredjedel av ditt blod?

Känner du till skillnaden mellan sen och tidig avnavling?
(förklaring av avnavling finner du längst ner i texten).

Känner du till att du på många förlossningsavdelningar uttryckligen måste be om att ditt barn ska få behålla sitt blod? Att om du inte speciellt ber om sen avnavling så kommer förlossningspersonalen automatiskt att göra en tidig avnavling, så att upp till en tredjedel av ditt barns blod går till spillo?

Känner du till att felaktig information ges i syfte att lura föräldrar att tro att den förlorade tredjedelen är onödigt överskottsblod? Känner du till att en av anledningarna till detta är att kunna be föräldrarna om att de ska donera sitt barns blod till nationella biobanken för navelsträngsblod, till forskning och stamcellstransplantationer, bland annat?

Känner du till att det som av en händelse råkar vara förlossningsavdelningarna som ligger nära nationella biobanken som i störst utsträckning fortfarande tillämpar tidig avnavling, trots att det idag är väl känt att tidig avnavling är mycket negativt för barnet?

Känner du till att istället för att beröva ditt barn på en tredjedel av dess blod, så kan du själv anmäla dig till Tobiasregistret som donator och ha chansen att rädda livet på någon som behöver en stamcellstransplantation/”benmärgstransplantation”? Känner du till att om alla friska vuxna anmälde sig som stamcellsdonatorer så skulle oskyldiga nyfödda barn inte behöva donera en tredjedel av sitt blod för att rädda liv? Känner du till att tidig avnavling påverkar ditt barn negativt, medan det är helt ofarligt för dig att donera stamceller och rädda liv?

INGEN förälder skulle välja att donera sitt barns blod om de fick korrekt information!

Det här är sanningen och den information som barnmorskan BORDE ge när hen ber en mamma att donera sitt barns blod och mamman frågar vad donationen innebär:

-”Jo du förstår, när barnet ligger i magen så andas det inte, utan barnets blod syresätts genom att blodet cirkulerar mellan barnet och moderkakan via navelsträngen. När barnet föds fram och drar första andetaget så stoppas cirkulationen automatiskt och istället för att cirkulera runt så kan blodet bara färdas i en riktning – mot barnet. Det tar några minuter för moderkaka och navelsträng att hinna pumpa in allt blod i barnet, men när allt blod hamnat rätt så slutar det pulsera.

Om man vill så kan man välja att sätta en klämma på navelsträngen i samma sekund som barnet föds fram, så att blodet i navelsträngen inte pumpas in i barnet utan blir utelåst och då kan man ta detta blod och donera det till viktig forskning”.

-”Men, får inte mitt barn för lite blod då?”

-”Jo, alltså … ditt barn har kanske 2 tredjedelar av sitt blod i sin kropp när det föds och en tredjedel i navelsträng och moderkaka, så barnet kommer ju bli av med en tredjedel av sitt blod ungefär”.

-”Frågar du på allvar om jag vill beröva mitt barn en tredjedel av dess blod? Ett nyfött, försvarslöst litet barn som just kommit till världen?!”

-”Ja, precis. Vill du donera upp till en tredjedel av ditt barns blod?”

Det värsta av allt här är alltså att avnavling enligt ovan (dvs tidig avnavling) på många förlossningsavdelningar görs ALLTID, per automatik, även när det inte är aktuellt med donation. Barn avnavlas enligt beskrivning ovan VARJE DAG, utan att blodet ens tas om hand, utan det kastas bara. Barnet får 2 tredjedelar av sitt blod och resten kastas tillsammans med moderkaka och navelsträng.

Sen avnavling = låta navelsträngen vara helt orörd tills dess att den slutat pulsera och allt barnets blod hunnit föras över till barnet och först därefter klampa och klippa.

Det är alltså klampningen som är det viktiga här. Det är klampningen som stoppar blodflödet.”
/Beckah Rolandsson

20130706-165221.jpg

20130706-165358.jpg

 

 

 

Microbirth

Denna dokumentär borde alla se, väldigt intressant och viktig. Den går att se via internet för bara en liten liten peng.

 

YouTube Preview Image

YouTube Preview Image

YouTube Preview Image

Jag brukar inte uppdatera här så ofta, håller på och ska flytta över till en annan sida men det tar sin tid. Jag bloggar inte längre privat så att säga mer än att jag samlar länkar och fakta som intresserar mig.

Men jag hade fått ett par frågor om vilka tester jag tyckt är bäst när vi försökt få barn samt om jag fått spökstreck någon gång. Skriver ett svar här för mina kommentarer strular så jag kan tyvärr inte godkänna och svara den vägen.

Dom digitala testerna både som ägglossningstester och graviditetstester.
För mig har dom billiga stickorna fungerat fint när man varit gravid, men har ofta kunnat ge sk ”spökstreck” när man inte varit gravid. Jag vet att ett helt parti blev återkallat för några år sedan just pga problemen med falska positiva resultat, bara det sögs upp vätska så trädde ”hcg-strecket” fram, det lyste igenom fast det var negativt för folk.
Jag har fått ganska många spökstreck på billiga stickor, men framförallt om jag glömt av tiden (mitt fel) så det har gått lite längre tid än vad man ska vänta. Försöker man bli gravid och får spökstreck så blir ju besvikelsen ganska så stor när man väl inser att man faktiskt inte var gravid. Var med om det en gång när vi försökte så fick jag spökstreck, tänkte att ”wow jag är nog gravid men har väl testat alldeles för tidigt”. Gravid visade det sig att det var jag ju verkligen inte, och det var då jag fick veta att det är supernoga att man läser av testet i rätt tid, att man INTE ska vänta längre än vad som står i beskrivningen. Jag tänkte att 5-10 minuter hit eller dit kan väl inte göra någon skillnad.. Har även vänner som fått precis likadant med många stickor.

Men som sagt, när jag varit gravid så har strecken varit så himla starka att det inte kunnat misstas för spökstreck, då har testerna varit riktigt bra, fanns ingen tvekan alls liksom. (Förutom när man testat tidigt förstås, men då blir det ju ändå starkare efter någon dag)

CB digital tycker jag är bäst, visar svart på vitt om man är gravid eller inte, så slipper man tyda streck som kan vara så svaga i början. Samma med ägglossningstesterna, då står det om man har sina fertila dagar eller inte.
Har en vän som fått negativt på billiga stickor (graviditetstest) men varit gravid, så det verkar kunna vara åt båda hållen.

Klistrar in ett gammalt blogginlägg som jag skrev ett tag efter mina spökstreck. Tänk att Minja är 3 år redan! Det var hon som låg i magen då. Tiden går verkligen fort! Lite roligt att läsa gamla inlägg, man ser att det händer mycket med en själv också på 3-4 år.
Passar på att önska lycka till till er som försöker bli gravida! ❤️

”Den 20:e så var jag till KK. Jag har ju haft ljusbruna flytningar så jag var lite nojig. Jag har det under mina graviditeter, under 4 så blödde jag blod också, mer än vid mens då jag väntade Felicia och Anakin, stora klumpar med levrat blod, som små hönsägg i storlek. Så ljusbruna flytningar är ingenting egentligen när det gäller mig men likförbannat blir man orolig. Pratade med en urgullig bm på kk som letade fram en jourtid hos en manlig läkare. Vilken nervös väntan i väntrummet, svetten rann (nästan) från mina händer.

Jag fick komma in, han frågade om jag har barn. Ja sa jag. Han tittade på mig som om han väntade på att jag skulle berätta lite mer. ”Jag har 6 barn” Lade jag till. Oj! Det var bra jobbat!” sade han med ett leénde. Han sa att bruna flytningar är otroligt vanligt (vilket jag visste innan men som sagt… oron) så sade han att vi tar en titt så vi får se hur det ser ut. Sagt och gjort.. tog av mig kläder och hoppade upp i gynstolen. Han började med att känna på livmodern.. ”8 veckor sa du.. ja, varför inte?” Vi tar en titt. Då såg man direkt en liten kotte med ett fint tickande hjärta. Lilla bönan. ;) Han mätte och det stämde med tiden, vecka 8. Hjärtat slog fint som det ska och allt såg helt normalt ut, inga blödningar eller konstigheter fanns där inne och han önskade mig lycka till med graviditeten. Sedan skrev han ut en bild på bönan. ;) Hade ett stort leénde på läpparna hela eftermiddagen/kvällen sedan.. eller på läpparna, snarare i hela ansiktet. Tror alla i väntrummet förstod vad jag hade fått se om man säger så. ;) Jag måste försöka slappna av, Johan säger att ”sluta oroa dig det kommer gå bra”, han peppar mig och är positiv. ❤️
Men det är ju jag som är gravid, jag som känner symtomen hela dygnet runt och därför även jag som tänker mycket på allt. Men det måste gå bra, så är det bara.

Häromdagen så lyssnade jag på hjärtat, det hördes jättebra, det tog ett tag innan jag hittade rätt ställe men när jag hittade det så hördes det så fint så fint.. och så lyssnade jag idag med. Jag spelade in en snutt med min iphone idag i vecka 8+4, tänkte lägga in klippet när jag klurat ut hur sjutton man gör. ;) Så jag hörde alltså från vecka 9 denna graviditeten. Att höra på mig är väldigt lätt och när jag är gravid och går på mvc tycker dom det är extra roligt att klämma och känna på min mage för man känner så bra och lätt hur barnet ligger, kroppsdelar och allt. :)
Har aldrig mått så här illa någonsin, och då mådde jag fruktansvärt illa med Anakin… så ni kan bara tänka er hur jag mår nu.. dygnet runt. Vaknar ofta på nätterna med kväljningar. Men det gör ju inget, men visst längtar jag tills man inte mår illa längre, för trött och slut det blir man. Ska på ett sista vul den 9/2, då är jag i slutet av vecka 11. Sedan lägger jag ner det där nojiga ”jaget”. Men har så svårt att få in det, vi ska bli 7-barnsföräldrar! 7 barn.. 7 !!! Underbara små barn. 7 olika personligheter, 7 olika viljor… sedan det att ”kan man ha sådan tur att få 7 barn utan att få missfall eller utan att något går fel” den tanken gnager lite men varför skulle man inte kunna det? Jag vet att jag och Johan är som gjorda för att göra barn med varandra. •skratt• Det har vi ju redan fått bevisat 6 gånger innan. Önskar det kunde säga poff så var det den 20:e februari eller så. Ja, det är ju bara ca 20 dagar kvar, så rätt vad det är så är vi ju där, så är det. ♥ Lilla bönan, stanna där du är i min varma mage och väx dig stor och stark. ♥

Tänk att efter alla minus och dumma spökplus så fick vi många många starka plus och flera GRAVID på de digitala. (Ja, jag är testgalen!) Vilken lycka! Trodde någon gång innan att vi faktiskt plussat, men insåg sedan att det var sk spökplus. Alltså på flera tester, dessvärre alla dessa på samma sorters tester och det innan bim sedan kom mensen på bim och spökplussen fanns inte när jag testade igen, då höll jag däremot tiden för när man ska titta. Vissa spökstreck var ju sådär svaga att man inte riktigt visste om man inbillade sig helt enkelt, man tittade för noga… Men vissa såg man utan att anstränga sig, även om de var väldigt svaga streck. Så lurad man kände sig då! DÅ trodde jag nästan att det måste vart extremt tidigt missfall, men efter att ha läst mycket och tittat på många bilder så fattade jag att jag råkade jag ut för dessa sk spökplus, jätteljusa streck som lurar en och gör en besviken när man inser att man helt enkelt blev lurad. Av den anledningen ska man inte vara ett testfreak som jag och testa innan bim, och inte spara testet och titta EFTER att tiden gått ut för då är risken rätt stor att man blir lurad. Men denna gång väntade jag till bim, stolt över mig själv haha. :) Och redan då var det ett STARKT plus, och då visste jag ju direkt att nu ÄR jag gravid, på RIKTIGT! :) Vi har lyckats och prickat rätt och TACK till er som tipsade mig om apiforce och bisolvon, på första försöket med dessa så tog det sig! Nu vet jag ju inte om det hade tagit sig även om jag inte ätit detta, men jag tror det kan ha hjälpt. Har testat dom här billiga testerna igen lite varstans i cykeln för att se hur lätt jag egentligen kan få spökplus efter gången jag blev lurad. Vid mens, vid Äl och efter och det blev likadant då, lät jag det gå lite för länge så dök spökplussen upp på vissa av testerna.”

(Kan tillägga att spökstreck ofta är silveraktiga i färgen eller väldigt väldigt ljust rosa.)

Ina May Gaskin på Sverigeturné

Från Födelsehusets hemsida, missa inte detta!

Ina May Gaskin kommer till Sverige och Födelsehuset kommer att ta med henne på en turné i södra och mellersta Sverige. Här nedan kan du läsa om dom föreläsningar hon kommer att hålla!

Onsdag 5 november, Dalarna

Dalarnas Barnmorskeföreningen har i samarbete med Högskolan Dalarna, Födelsehuset, Vårdförbundet och RFSU Dalarna glädjen att bjuda in till en unik föreläsning med Ina May Gaskin!
Ina May är en ikon för barnmorskor världen över. Hon har spelat en avgörande roll för humaniseringen av förlossningsvården i USA , hon har grundat det världskända kollektivet ” The Farm ” samt skrivit ett flertal böcker. Ina mottog 2011 det alternativa nobelpriset ”Right Livelihood Award ” För hennes livslånga arbete med att lära ut och säkra , kvinnocentrerade förlossningsmetoder som bäst gagnar den fysiska och mentala hälsan hos både mamma och barn” . Dessutom är Ina May hedersdoktor vid Thames Valley University, London och därtill den enda barnmorska som givit namn åt ett obstetriskt handgrepp ” The Gaskin maneuver” som används i samband med skulderdystoci.
Tid: 17.00-19.30
Plats: Högskolan Dalarna Campus Falun, Föreläsningssal 5
Ingen föranmälan, ingen avgift men bli gärna medlem i vår förening!

Torsdag 6 november, Stockholm

Tricks for Avoiding or Minimizing Problems in Labor & Birth
Detta föredrag riktar sig framför allt till barnmorskor och barnmorskestudenter som är nyfikna på de tricks Ina May och de andra barnmorskorna på The Farm har för att undvika eller minimera problem under en förlossning. Hon kommer bland annat att berätta om The Gaskin maneuver, metoder för att undvika bristningar i underlivet, och hur barnmorskan kan hjälpa till att undvika interventioner och istället stötta den naturliga förlossningsprocessen.
Plats: Sophiahemmet högskola. Adress: Valhallavägen 91, Stockholm.
Tid: 13.00 -15.00 för alla, 15.00 -16.00 frågestund för barnmorskestudenter.
Pris: 200 kr medlemmar, 250 kr för de som inte är det ännu. Läs om medlemskap!
Anmälan: Betala in till pg 307381-4 mejla sedan till karin@fodelsehuset.se ditt namn och vilken föreläsning du betalat för.
Det kommer även att finnas möjlighet att betala i dörren men vi önskar betalning innan.
Övrigt: Kaffe och te: 15 kr.
För mer info kontakta: maria.bengtsson.fodelsehuset@gmail.com

Fredag 7 november, Stockholm

Birth Matters
Detta föredrag riktar sig till alla som är involverade i och intresserade av förlossningsvården i Sverige och världen. Ina May kommer att prata om varför kvinnor accepterar att bli förlösta istället för att föda sina barn och hur många förlossningsrutiner på sjukhus fortsätter att försiggå trots att de ofta leder till både fysiska och mentala skador på barnen och mammorna. Hennes senaste bok Birth Matters: A Midwife’s Manifesta ligger till grund för detta föredrag.
Plats: Hälsans Hus, Stora salen. Adress: Fjällgatan 23A. Stockholm.
Tid: 19.00–22.00
Pris: 200 kr medlemmar, 250 kr för de som inte är det ännu.
Anmälan: Betala in till pg 307381-4 mejla sedan till karin@fodelsehuset.se ditt namn och vilken föreläsning du betalat för.
Det kommer även att finnas möjlighet att betala i dörren men vi önskar betalning innan.
Övrigt: Kaffe och te: 15 kr.
För mer info kontakta: maria.bengtsson.fodelsehuset@gmail.com

Söndag 9 november, Ystad:

Birth Matters & Tricks for Avoiding or Minimizing Problems in Labor & Birth
Ina May Gaskin kommer till Ystad för att hålla efterlängtat föredrag. Det riktar sig till alla som är involverade i och intresserade av förlossningsvården i Sverige och världen samt är nyfikna på de tricks Ina May och de andra
barnmorskorna på The Farm har för att undvika eller minimera problem under en förlossning. Hon kommer bland annat att berätta om The Gaskin maneuver, metoder för att undvika bristningar i
underlivet, och hur barnmorskan kan hjälpa till att undvika interventioner och istället stötta den naturliga förlossningsprocessen.

Plats: Ystad Lasarett, Blå Rummet. Adress: Kristianstadsvägen 3 A/Krogdammsvägen 6, Ystad
Tid: söndag 9/11. Kl 14.00-17.00
Pris: 300 kr medlemmar i Födelsehuset, 350 kr för de som inte är det ännu. Ta med kontanter, inträde betalas vid dörren. Begränsat antal platser så anmäl så fort som möjligt, bindande anmälan till Sandra Martin.
Övrigt: Kaffe och te: 15 kr.
För mer info kontakta: sandramariamartin@hotmail.com

Måndag 10 november, Lund & Halmstad

Lund: Lunds universitet, kvinnokliniken samt primärvården har äran att tillsammans med Födelsehuset bjuda in till en unik föreläsning med barnmorskan Ina May Gaskin. Ina May´s föreläsning riktar sig framför allt till barnmorskor och barnmorskestudenter som är nyfikna på handläggandet Ina-May och de andra barnmorskorna på The Farm har för att undvika eller minimera problem under en förlossning. Hon kommer bland annat att berätta om The Gaskin maneuver, metoder för att undvika bristningar i underlivet, och hur barnmorskan kan hjälpa till att undvika interventioner och istället stötta den naturliga förlossningsprocessen. Föreläsningen är kostnadsfri för anställda och studerande inom verksamheterna och vänder sig framförallt till barnmorskor, barnmorskestudenter och förlossningsläkare inom förlossningen/BB/riskBB/GynBB. Naturligtvis är andra professioner, doulas och föräldrar också välkomna. Det kommer att finnas tillfälle att ställa frågor och diskutera med Ina-May.
Plats: Aulan, C-blocket, Universitetssjukhuset Lund
Tid: kl 9-12
Anmälan: till li.thies-lagergren@med.lu.se senast den 3 november
(För icke-anställda kommer en avgift på 200 kr tas ut, betalas kontant på plats)

Måndag 10 november, Halmstad:

En eftermiddag med Ina May
Ett föredrag som riktar sig till alla som är involverade i, eller intresserade av, förlossningsvården i Sverige och världen. Ina May kommer att föreläsa om varför kvinnor accepterar att bli förlösta i stället för att föda sina barn. Hon kommer också att diskutera de ingrepp som rutinmässigt sker på sjukhus. Hennes senaste bok Birth Matters: A Midwife’s Manifesta ligger till grund för detta föredrag.
Ina May kommer även ta upp alla kvinnors rättighet att själva välja omständigheterna kring sin förlossning.
Elin Edén, ordförande i föreningen Födelsehuset, kommer att avsluta kvällen med att berätta om situationen i Sverige när det gäller möjligheter för kvinnor att själva välja omständigheter kring när de skall föda och om de rättsfall som nu pågår i vårt land
Tid: 16:00 – 19:00 insläpp från 15:30
Plats: Hus R, sal 4148, Högskolan Halmstad, Kristain IV:s väg 3
Kostnad: För betalas via PG 307381-4 (glöm inte att skriva ditt namn och föreläsningens datum) maila ditt namn och vilken föreläsning till karin@fodelsehuset.se Du kan även betala på plats, gärna med kort. För medlemskap se födelsehusets hemsida.
200 kr för Födelsehusets medlemmar/250kr för icke-medlemmar. Kaka med Kaffe eller Te 20 kr.
Anmälan: Senast 6:e november till halland@fodelsehuset.se
Mer info: Ylva Jalming 070-20 26 786, Lina Yourstone 070-61 50 590

20141017-175945-64785762.jpg

 

Tidningstips, Nära barn

Vill rekommendera en tidning som heter Nära barn. Jag läser aldrig tidningar som Vi föräldrar och liknande, men denna fastnade jag för direkt. Den passar föräldrar med barn i alla åldrar, allt från nyfödd till tonåring. Man kan läsa olika reportage, härliga, spännande berättelser ur andras liv, recept, tips, fakta med mera. (Får tyvärr inte bilderna att synas som dom ska så klicka på bilden så kommer hela upp)

Hemsidan hittar du HÄR

20140928-135241-49961472.jpg

De osynliga brösten

”I helgen släpps boken De osynliga brösten – en fotobok där man vill ta udden av den laddning som finns kring kvinnors bröst och amning.

Boken De osynliga brösten är en del ett projekt som är finansierat av Allmänna Arvsfonden och syftet är att få igång en diskussion om amning. Fotografen Elisabeth Ubbe har fångat en rad olika kvinnor i bilder kring och under amningen.

– Många kvinnor tror att amning sker på en klippa i motljus, att det är något som bara händer. Men så funkar det ju inte. Amning är något man lär.

– Ett av våra yttersta mål med projektet och boken är att skapa samtal, säger projketledaren Anouk Jolin.”

Länk HÄR

Har haft en underbar dag med Junie, Felicia, Malin & Vanna. Vernissage och boksläpp av De osynliga brösten. Jättebra och så himla viktigt! ❤️ Invigning med Stina Ekdal, tittat på vackra tavlor/foton, tittat på fina bildspel, köpt boken ”De osynliga brösten” och fått den signerad, fått goodiebag och sedan blev vi en del av utställningen och fotograferades utav Elisabeth Ubbe. Får se om bilderna dyker upp i en ny bok längre fram eller på någon utställning.

Amningshjälpens hemsida hittar du HÄR

Hann du inte gå på boksläppet? Boken finns att köpa bland annat här —> Bokus. Otroligt vackra foton samt text med ett viktigt budskap!

”De osynliga brösten är en bok om bröst och amning i Sverige idag. I en tid då offentlig amning anses störande och till och med stötande har fotografen Elisabeth Ubbe fotograferat amning på kvinnors villkor och utan att göra de vanliga romantiserande amningsbilderna i motljus och vacker natur. Istället fångar hon vardagsamning i hemmet, på stan, i lekparken och på andra platser där kvinnor vistas med sina barn.

Hon har också fotograferat kvinnor topless i situationer där de normalt skulle varit påklädda. Dessa bilder är en kommentar till de bilder och idéer om kvinnokroppen som finns i det allmänna rummet och som påverkar kvinnors självbild och därmed också deras tilltro till att kunna amma.

De 42 fotografierna i boken bildar en mosaik av samtidsbilder och inspirerar till reflektion kring vilka bilder av kvinnor vi matas med och vad som skulle hända om vi istället såg vanliga, oretuscherade kvinnor och amning på bild.”

För ett tag sedan var jag och Junie i Sthlm på ett annat event, vi fotograferades och intervjuades. Vi var ett gäng olika mammor, bland annat så var Sanna Bråding och Ann Söderlund där. Det eventet handlade om att man ska ha rätt att mata sina barn när, var och hur man vill.

untitleda 
untitled
 
20140928-140728-50848160.jpg

20140926-202402-73442451.jpg

Sen avnavling – Barnets födslorätt!

Puffar upp denna viktiga text ännu en gång. Samtidigt vill jag passa på att tacka Linda Morge som kämpar så mycket för detta och som ser till att många människor gjort/gör ett informerat val, du är en fantastisk människa! Jag kommer att uppdatera denna text allt eftersom jag hittar information som jag tycker ska vara med, information som jag tycker är viktig att andra tar del utav.

Gå gärna med i Fb-grupperna Sen avnavling – barnets födslorätt

Leaving A Baby’s Umbilical Cord To Stop Pulsating (Delayed Cord Clamping)

Delayed Cord Clamping UK

Sen avnavling for alle nyfødte barn

Jag var in på doulan Rannveigs blogg (besök gärna hennes fina hemsida) och såg hennes inlägg om sen avnavling (sen avnavling är något jag tycker är otroligt viktigt!) Rannveig skriver så bra, så här kommer hennes text.

”Många som ska få barn tänker inte över hur och när man klipper navelsträngen efter att barnet är fött, det gjorde jag inte iallafall för 9 år sedan. Men under senaste åren har jag läst mer och mer om förlossningar och allt runt om kring det ämnet. Då dök upp ämnet “sen avnavling”. “Vad är det?” undrade jag. Det lät som nånting nytt så jag fortsatte och läsa. Ju mer jag läste desto mer blev jag övertygad om att nu har människan gått för långt med alla sina medicinska prylar och teorier. Idag brukar man klampa och klippa navelsträngen omedelbart efter att barnet kommer ut, och ibland innan hela barnet föds fram. Men det började man inte göra förr än vid 1900 talet och det var läkarna på sjukhusen som kom med den konstiga teorin att barnet kan få i sig för mycket blod, till och med att blod från mamman pumpas över till barnet om man inte stoppar flödet direkt. Den teorin finns nu på sjukhus över nästan hela världen och alla tror på att om man inte klipper länken mellan mor och barn direkt då drabbas barnet av olika sjukdomar och tillstånd. Men om vi nu tänker rent logiskt, som jag vet att alla kan göra, vad vet vi om moderkakan och navelsträngen?

Moderkakan är barriären mellan mamma och barn. Det är ett organ som växer med ett syfte och det är att ta bort avfallsämne från barnets blod och föra över till mamman, samt att ta näring och syre från mammans blod och föra över till bebisen. De två cirkulationer kommer aldrig i direkt kontakt med varandra. När barnet är i magen behöver det inte sina lungor så hjärtat pumpar aldrig blod till dom, men när barnet föds då ska ett hål stängas i hjärtat för att skicka blodtillförsel till lungorna och barnet kan ta sitt första andetag. Men var ska det extra blod komma ifrån om vi tar bort upp till hälften av barnets blod med att klampa navelsträngen? Ja, upp till hälften av barnets blod finns i navelsträngen och moderkakan när barnet föds för att om nånting skulle vara fel efter att barnet är ute då slutar inte cirkulationen mellan bebis och moderkaka för att den ser till att barnet fortsätter att få näring, och fram för allt, syre. Om allt är bra då fortsätter pulsationen i navelsträngen ett tag för att kvarvarande blod från moderkakan ska pumpas till bebisen. Till slut är navelsträngen vit och slapp och oftast föds moderkakan när pulsationen har slutat.

Det är stor debatt idag om stora blödningar hos mammor efter att moderkakan är född och nu tänker jag bara logiskt igen. Idag får mammor en spruta efter förlossningen för att livmodern ska dra ihop sig snabbt och stöta ut moderkakan, detta är då för att minska risken för kvarhållen moderkaka och blödning… säger dom. Men om man nu tänker efter, är det lättare att få ut en moderkaka som är full med blod eller en moderkaka som är tömd på blod (som blir oftast mindre)? I hemförlossning brukar man nästan aldrig klippa navelsträngen förr än moderkakan är redo att komma ut, eller har kommit redan. Siffran över stora blödningar går nästan inte att mäta för att den är så låg.

Jag skulle säga att bevisen visar tydligt att det är bra för mamman att låta kroppen göra sitt naturligt, som den ska göra. Men hur är det med långtidseffekter på bebisen? Det är inte så länge sen jag såg en föreläsning i TEDtalks på nätet om tidig och sen avnavling. Där pratade mannen om avnavlingen från ännu en synvinkel. Han pratade om barnets järnnivåer. Vi som har fått barn vet att det är en faktor som barnmorskar pratar om, att vid 6 månaders ålder kan barn utveckla järnbrist som kan vara väldigt allvarligt. Mannen undrade varför naturen skulle ha gjort en sån miss att barnen inte hade järn nog för att klara sig. Men barn som får sitt blod har inga problem med sitt järn. Idag tjänar läkemedelsbolagen miljarder på järntillskott till barn, järn som det kanske aldrig skulle behöva ta om det bara fick sitt blod när det föddes. Denna mannen ville rädda morgondagens barn från skador som är direkt kopplade till tidig avnavling.

För att sammanfatta min text då tycker jag att bevisen är tydliga och att vi borde sluta avnavla tidigt. Det hjälper mamman så att hon har mindre risk för stora blödningar. Det hjälper så att barnet inte är blodfattigt, trött, har låga järnnivåer och har lägre IQ och när barnet får allt sitt blod då får det också skydd mot sjukdomar.

Gör ett informerat val för ditt barn.”


Och från sidan ”Fb doulan” (Skrivet av Xana De Silva)

”Så här brukar jag förklara sen avnavling: När bebisen ligger i magen så får hen allt syre och näring från moderkakan via navelsträngen. Alla slaggprodukter lämnar barnet via navelsträngen. När bebisen föds så fortsätter navelsträngen och moderkakan att jobba, precis som när bebisen låg i magen. Och det är faktiskt otroligt bra! För när bebisen föds så ska hela hens blodcirkulation förändras och lungorna ska vidgas ut och börja ta upp syre. De här förändringarna kan ta liiite tid – men det gör inget om navelsträngen är intakt. Bebisen får det hen behöver ändå. Så syrerikt blod pulserar till bebisen och sedan återvänder en del blod till moderkakan. Nu ”läser” moderkakan av blodet och avgör hur väl bebisen syresätter sig själv. Om svaret är att bebisen syresätter sig sådär, så fortsätter navelsträngen att pulsera. När bebisen dock syresätter sig själv väl så pumpas bebisens blod från moderkakan och navelsträngen in i bebisen och sedan upphör pulsationen. Denna process kan ta 3-45 minuter. Om man istället har tidig avnavling så klampas och klipps navelsträngen när bebisen är 0-3 minuter gammal. Nu får bebisen varken hjälp med syresättning och har dessutom förlorat upp till en tredjedel av sitt eget blod! Hur skulle du må om du förlorade 1/3 av ditt blod?? Inte så bra och bebisen mår inte heller bra av det!
Får bebisen sen avnavling så sover hen bättre, ammar bättre, skriker mindre och får ett starkare immunförsvar då navelsträngsblodet är rikt på stamceller. Dessutom får bebisen högre järnvärde, även vid 6 månaders ålder, jämfört med barn som fått tidig avnavling. Järn är mycket viktigt för hjärnutvecklingen och brist kan ex leda till ADHD.
Även för mamma är sen avnavling bättre så det minskar risk för kvarhållen moderkaka och blödning. Det är nämligen svårare för kroppen att få ut en moderkaka som är stenhård av bebisens blod.
Det finns faktiskt inga fördelar med tidig avnavling för varken mor eller barn. Så kräv att få sen avnavling! Kräv att barnmorska/undersköterska vänta med att klampa och klippa navelsträngen tills pulsationen upphört och navelsträngen är tunn och vit!”

Benefits of Delayed Cord Clamping:

•Baby receives up to 20-50% more blood (54-160ml) than if clamped prematurely.
•Boosts iron levels and prevents anemia.
•Baby receives all their stem cells.
•Better oxygen levels, decreasing need for supplemental oxygen.
•No need to worry if baby isn’t ”breathing” immediately because the placenta/cord is supplying oxygen to the baby.
•Reduces incidence of bleeding in the brain (intraventricular hemorrhage) and the need for blood transfusion.
•Decrease risk of Birth Injuries, specifically those associated with the brain/IQ.
•Decreases risk of maternal postpartum hemorrhage and retained placenta.

Babies are born with their own resuscitation equipment. The placenta not only helps the baby to transition, but assists with resuscitation if needed. There is no reason to clamp and cut the cord of a baby who needs help. Doing so will create more problems for the baby and mother. Anything that needs to be done can be done with back-up from the placenta, and the involvement of the mother.

 

”När ett barn föds finns en tredjedel av dess blodvolym kvar i moderkaka och navelsträng. Tillsammans utgör de barnets tilltänkta totala blodvolym, något som det inte bara har rätt till utan faktiskt behöver för att undvika blodbrist. När sjukvården avnavlar tidigt (innan denna kvarvarande blodmängd har hunnit pulsera över till barnet) av olika skäl, tex donation av navelsträngsblod, går barnet miste om en stor del av det som den behöver för att få en bra start i livet. De stamceller som forskningen vill ha är också något som barnet har nytta av för att bättre hantera eventuella infektioner, skador eller annat som den kan ha utsatts för under eller snart efter förlossningen. Det är också bevisat att bebisen har bättre järnvärden om den avnavlas sent och får tillgång till hela sin blodvolym. Låga järnvärden till följd av tidig avnavling hos bebisar har bevisat långtgående negativa effekt för dess kognitiva funktionsutveckling under uppväxtåret, så som beteendestörningar, koncentrationssvårigheter och liknande.

Av dessa skäl och på grund av denna forskning har de flesta av landets förlossningskliniker tagit avstånd från att avnavla tidigt, de ser helt enkelt att risken för komplikationer och hälsonackdelar för bebisen överväger behovet av donationsblod. Vissa forskningskliniker, så som Karolinska i Stockholm och Sahlgrenska i Göteborg (där Nationella donationsregistret finns) lobbar dock fortfarande för donation av bebisars blod för forskningens skull, trots att annan forskning inom samma område starkt talar emot och tar avstånd ifrån denna praxis. Dessvärre är detta en i raden av risker och komplikationer blivande föräldrar hålls undan för att sjukvården helst inte vill bli ifrågasatt eller ändra på sedan länge grundade rutiner.

Men för att tydliggöra: Donation är inte bara något som riskerar att skada bebisen, det är troligt att den är tröttare, har sämre apgarvärden och kommer igång med amning senare om den inte har fått allt sitt blod. Du kan ju fundera själv över hur du skulle må om du gick till blodbussen och de tömde dig på en tredjedel av din blodvolym. Det skulle ta ett tag för dig att hämta dig!”
/ Anja Lanne

 

20140412-170702.jpg


”Skulle du kunna donera en tredjedel av ditt barns blod? Skulle du kunna tappa ditt barn på en tredjedel av hens blod utan anledning och sedan kasta bort blodet?

Är du gravid? Vill du att ditt barn ska få behålla sitt blod när det föds, eller tycker du att det räcker om ditt barn får nöja sig med två tredjedelar av sitt blod?

Skulle du vilja bli tappad på en tredjedel av ditt blod?

Känner du till skillnaden mellan sen och tidig avnavling?
(förklaring av avnavling finner du längst ner i texten).

Känner du till att du på många förlossningsavdelningar uttryckligen måste be om att ditt barn ska få behålla sitt blod? Att om du inte speciellt ber om sen avnavling så kommer förlossningspersonalen automatiskt att göra en tidig avnavling, så att upp till en tredjedel av ditt barns blod går till spillo?

Känner du till att felaktig information ges i syfte att lura föräldrar att tro att den förlorade tredjedelen är onödigt överskottsblod? Känner du till att en av anledningarna till detta är att kunna be föräldrarna om att de ska donera sitt barns blod till nationella biobanken för navelsträngsblod, till forskning och stamcellstransplantationer, bland annat?

Känner du till att det som av en händelse råkar vara förlossningsavdelningarna som ligger nära nationella biobanken som i störst utsträckning fortfarande tillämpar tidig avnavling, trots att det idag är väl känt att tidig avnavling är mycket negativt för barnet?

Känner du till att istället för att beröva ditt barn på en tredjedel av dess blod, så kan du själv anmäla dig till Tobiasregistret som donator och ha chansen att rädda livet på någon som behöver en stamcellstransplantation/”benmärgstransplantation”? Känner du till att om alla friska vuxna anmälde sig som stamcellsdonatorer så skulle oskyldiga nyfödda barn inte behöva donera en tredjedel av sitt blod för att rädda liv? Känner du till att tidig avnavling påverkar ditt barn negativt, medan det är helt ofarligt för dig att donera stamceller och rädda liv?

INGEN förälder skulle välja att donera sitt barns blod om de fick korrekt information!

Det här är sanningen och den information som barnmorskan BORDE ge när hen ber en mamma att donera sitt barns blod och mamman frågar vad donationen innebär:

-”Jo du förstår, när barnet ligger i magen så andas det inte, utan barnets blod syresätts genom att blodet cirkulerar mellan barnet och moderkakan via navelsträngen. När barnet föds fram och drar första andetaget så stoppas cirkulationen automatiskt och istället för att cirkulera runt så kan blodet bara färdas i en riktning – mot barnet. Det tar några minuter för moderkaka och navelsträng att hinna pumpa in allt blod i barnet, men när allt blod hamnat rätt så slutar det pulsera.

Om man vill så kan man välja att sätta en klämma på navelsträngen i samma sekund som barnet föds fram, så att blodet i navelsträngen inte pumpas in i barnet utan blir utelåst och då kan man ta detta blod och donera det till viktig forskning”.

-”Men, får inte mitt barn för lite blod då?”

-”Jo, alltså … ditt barn har kanske 2 tredjedelar av sitt blod i sin kropp när det föds och en tredjedel i navelsträng och moderkaka, så barnet kommer ju bli av med en tredjedel av sitt blod ungefär”.

-”Frågar du på allvar om jag vill beröva mitt barn en tredjedel av dess blod? Ett nyfött, försvarslöst litet barn som just kommit till världen?!”

-”Ja, precis. Vill du donera upp till en tredjedel av ditt barns blod?”

Det värsta av allt här är alltså att avnavling enligt ovan (dvs tidig avnavling) på många förlossningsavdelningar görs ALLTID, per automatik, även när det inte är aktuellt med donation. Barn avnavlas enligt beskrivning ovan VARJE DAG, utan att blodet ens tas om hand, utan det kastas bara. Barnet får 2 tredjedelar av sitt blod och resten kastas tillsammans med moderkaka och navelsträng.

Sen avnavling = låta navelsträngen vara helt orörd tills dess att den slutat pulsera och allt barnets blod hunnit föras över till barnet och först därefter klampa och klippa.

Det är alltså klampningen som är det viktiga här. Det är klampningen som stoppar blodflödet.”
/Beckah Rolandsson

20130706-165221.jpg

20130706-165358.jpg

 

 

 

Business of being born

Ny undervisningsfilm om förlossning

20140722-125410-46450896.jpg